Den organiserade brottsligheten har under de senaste åren eskalerat i Sverige, där bland annat sprängningar och skjutningar har ökat kraftigt. Brottsutvecklingen har föranlett frågan huruvida de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till ytterligare verktyg i syfte att förhindra viss allvarlig brottslighet. Ett sådant verktyg är hemliga tvångsmedel vilka används i preventivt syfte, så kallade preventiva tvångsmedel. Preventiva tvångsmedel är i sig inget nytt verktyg, och har sedan tidigare används i Säkerhetspolisens verksamhet. Efter en gedigen utredning kom preventivlagens tillämpningsområde att utvidgas i oktober år 2023. Revideringen medföljde att nu även Polismyndigheten och Tullverket får använda hemliga tvångsmedel utanför en förundersökning, med andra ord innan dess att det föreligger en konkret brottsmisstanke, i syfte att förhindra viss allvarlig brottslighet. I september 2024 kom preventivlagens tillämpningsområde att utökas ytterligare, där bland annat ytterligare preventiva tvångsmedel infördes.

Av 2 kap. 6 § RF och artikel 8 EKMR stadgas ett skydd för den personliga integriteten. All tvångsmedelslagstiftning är integritetsinskränkande, men för att en integritetskränkande lag ska anses vara legitim krävs att den uppfyller vissa strikta krav. De ökade integritetsriskerna måste även balanseras genom omfattande rättssäkerhetsgarantier. Förevarande uppsats ämnar undersöka om preventivlagen uppfyller de krav som ställs på en integritetskränkande lag samt om lagen är rättssäker med hänsyn till de rättssäkerhetsgarantier och rättssäkerhetskrav som finns. För att kunna besvara dessa frågor redogörs för de avväganden och motiveringar vilka framgår av preventivlagens förarbeten. Vidare görs en genomgång av de nyinförda paragraferna i preventivlagen, av de allmänna rättsprinciperna som ska beaktas vid tvångsmedelsanvändning, av skyddet för den personliga integriteten enligt både EKMR och RF samt av de rättssäkerhetsgarantier som omfattar preventivlagen.

Efter granskning har det visat sig att preventivlagens tillämpningsområde till vissa delar är diffus. Bland annat ger rekvisiten ”organisation eller grupp” och ”brottslig verksamhet” utrymme för skönsmässiga bedömningar. Lagen uppfyller inte de krav som ställs på en integritetskränkande lag, där lagstiftaren bland annat brustit i sin motivering till lagens nödvändighet. Lagen är vidare inte att anse som rättssäker med hänsyn till det rättssäkerhetskrav som ställs på förutsebarhet. Min slutsats är således att preventivlagen varken är legitim eller rättssäker. Slutsatsen grundar sig i stor del till utredningarnas bristande motiveringar.