Skomakardottern Helena Appelgren växte upp i frihetstidens Stockholm. Vid slutet av 1760-talet hade hon tjänst i köket hos en av Stockholms herrskapsfamiljer. I det levnadslopp, det vill säga den självbiografi, som hon senare skrev ner kan vi läsa hurhon rycktes med i den herrnhutiska väckelserörelsen Brödraförsamlingen som alltsedan 1730-talet verkati Sverige.Brödraförsamlingen hade kommit till Sverige från orten Herrnhut i Sachsen, därav benämningen på anhängarna. Väckelsen berörde städernas småfolk och mellanskikt men också landsbygdens befolkningsgrupper och medlemmar ur aristokratin och prästeståndet. De troende hade som praktik att skriva eller diktera sina egna levnadslopp. Texterna som Helena och andra herrnhutare efterlämnat beskriver huvudpersonernas andliga upplevelser och livserfarenheter. Den personligt tillägnade tron spelar en central roll. Levnadsloppen och Brödraförsamlingens människoideal kan emellertid sättas in i ett bredare social- och kulturhistoriskt sammanhang, och herrnhutismen blir därmed möjlig att förstå inte bara som en tidstypisk religiös väckelse. Tillsammans med andra idéströmningar bidrog den till det moderna samhället och till förutsättningarna för vår egen tids individualism.