En central dimension av lärares undervisning handlar om hur man organiserar arbetet så att inte bara läraren utan även eleverna ges så stora möjligheter som möjligt till samspel och dialog med andra om ett undervisningsinnehåll. Klassrumsinteraktion ser naturligtvis olika ut i olika sammanhang och i olika ämnen, men övergripande finns tre typer av arbetsformer som skapar skilda förutsättningar, nämligen helklassundervisning, grupparbete och individuellt elevarbete. I kapitel 7 beskriver vi mönster av fördelningen mellan dessa arbetsformer i de tre olika ämnen vi fokuserar på, liksom de skillnader som finns mellan ämnena. I det här kapitlet belyser vi närmare den vanligt förekommande arbetsformen helklassundervisning, det vill säga undervisning där läraren leder ett undervisningssamtal som riktar sig till en större grupp elever, i syfte att fördjupa bilden av hur lärare på olika sätt agerar för att engagera elever i sådana samtal. På så vis vill vi också nyansera vår förståelse av fenomenet undervisningskvalitet ytterligare, genom att uppmärksamma olika sätt som lärare kontinuerligt anpassar och formar helklassundervisningen på i förhållande till elevers respons, deras förmodade förkunskaper eller till sina (lärarens) egna personliga förutsättningar. För att kunna visa detta använder vi oss här av en annan analysmetod än de vi använt ovan, nämligen samtalsanalys eller CA som metoden ofta förkortas (från engelskans Conversation Analysis). Kapitlet inleds med en bakgrund till fenomenet helkassundervisning, följt av en introduktion till några grundläggande utgångspunkter för metoden CA, som vi sedan tillämpar i analyser av hur undervisningskvalitet i helklassundervisning framträder i fyra olika klassrumsexempel.