I samband med införandet av nuvarande lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) instiftades samtidigt kravet på en skriftlig redogörelse av brandskydd (Regeringens proposition, 2002/03:119). Kravet gäller för verksamheter där konsekvenser av en brand kan bli särskilt stora. Lagstiftarens intention var att den skriftliga redogörelsen skulle fungera som ett underlag för kommunens tillsyn över den enskildes (ägare och nyttjanderättshavare) brandskydd. Redogörelsen var även tänkt att tydliggöra den enskildes ansvar för brandskyddet. LSO har genom åren följts upp och det har kommit indikationer på att redogörelsen inte till fullo fyller den funktion som lagstiftaren avsåg. I denna studie undersöks hur redogörelsen används idag i förhållande till dess intention. Studien inkluderar även hur det systematiska brandskyddsarbetet (SBA) bedrivs i praktiken, med förskolor som exempel, samt vilken inverkan redogörelsen haft på SBA.För att besvara syftet har en enkät skickats ut till landets samtliga räddningstjänster och den enskildes synpunkter har fångats med hjälp av intervjuer med två fastighetsägare och 12 förskolechefer.Resultatet visar att två tredjedelar av landets räddningstjänster använder redogörelsen. Trots det, finns delade meningar om redogörelsens funktion för tillsynsverksamheten och många menar att nyttan är högst begränsad. Det beror främst på att räddningstjänsten upplever att informationen i redogörelsen inte är av det slag som behövs eller att den inte är tillförlitlig. Redogörelsen är svårbegriplig för den enskilde att fylla i vilket leder till att den enskilde antingen inte skickar in redogörelsen eller att inkommande redogörelser inte är tillförlitliga. Problematiken förstärks ytterligare av att räddningstjänsterna ofta upplever att den arbetsinsats som krävs för att hantera och bearbeta inkomna redogörelser är allt för betungande.I Regeringens proposition (2002/03:119) var tanken att redogörelsen inte skulle bli onödigt betungande. De innehållsmässiga kraven på dokumentationen skulle begränsas till de för brandskyddet mest väsentliga och den enskilde skulle få praktiska verktyg till stöd för att förstå brandskyddet. Dessa delar har inte genomförts, vilket innebär ett problem då de anses viktiga för att redogörelsen ska fungera likt dess intention. Däremot skulle en systematisk återkoppling kunna tydliggöra ansvaret. Det är en viktig pusselbit i den enskildes SBA och oavsett nivå. Problemet idag är att återkopplingen sker sporadiskt vid tillsyn, vilket är ett betungande och delvis ineffektivt arbetssätt.Den enskilde behöver ökade kunskaper samt förståelse för varför SBA ska bedrivas. Den måste förstå vikten och innebörden med SBA, annars är sannolikheten stor att de visserligen uppfyller lagen men att arbetet inte blir gjort i praktiken. Räddningstjänsten tycker att MSB bör peka ut vilka delar för SBA som ska betraktas som kritiska, dvs. hur brandskyddet ska prioriteras. De menar även att tydligare krav bör riktas mot SBA i sin helhet och inte enbart mot det tekniska systemet.