Nittonhundrasjuttiofyra års regeringsform föregicks av tjugo år av utredningar och följdes av ytterligare ett antal år av diskussioner. De sistnämnda gällde bland annat de grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheterna, rättsväsendets roll i staten samt tronföljden. Vill man förstå Sveriges moderna politiska historia är författningsdebatten en bra utgångspunkt. I föreliggande bok analyserar historikern Mikael Svanberg författningsdebatten i skenet av partiledarnas behov att balansera mellan två olika krav: å ena sidan partimedlemmarnas vilja att genomföra ett politiskt program och å andra sidan deras önskan om att vinna val. Även om de politiska aktörerna under perioden 1965–1980 var präglade av dåtida strategier för att bedriva politik i ett jämförelsevis kargt medielandskap, är den grundläggande fråga som Svanberg diskuterar tidlös: Hur långt kan ledningen för ett parti sträcka sig för att erövra eller behålla den politiska makten? Boken bygger på stora mängder protokoll från dåtidens fyra stora partier, på utredningar, tidningar, dagböcker, memoarer och brev samt på intervjuer med några av dem som på nära håll bevittnade eller deltog i författningsfrågans beredning. Förklarande och populärvetenskapligt hållna avsnitt gör framställning tillgänglig för vem som helst med intresse för modern svensk historia och för hur Sveriges författning i praktiken kom till. Mikael Svanberg är universitetslektor i historia vid Karlstads universitet.