Inom dagens svenska klimatdebatt har det blivit vanligare att använda sig av en ‘katastrof-metafor’ för att förmedla sin oro inför framtiden. Detta i en värld där vissa individer påstås lida av klimatångest och där vissa ser det som en fråga om moral att köpa en plastpåse när denne går och handlar så har vi intresserat oss för de diskurser som ligger till grund för dessa katastrof-metaforer. Vi har ämnat se hur sättet man talar om dessa ämnen hjälper till att skapa den verklighet vi lever i och om verkligheten som vi uppfattar den påverkar diskursen. Man kan justnu urskilja en ‘asketisk’ diskurs som ser den nuvarande banan som en väg till den mänskligarasens slut, detta en ‘sida’ av debatten som även förespråkar en avhållsamhet gällande den kringmiljöpåverkande konsumtion och produktion. Det är en ‘sida’ av debatten som förespråkarhandling och det nu. Den andra diskursen är den ‘målrationella’, en mer återhållsam som i mångafall är medveten om den klimatomställning som sker, ser dock på saken med en viss försiktighet. Här ser man istället en fri marknad och teknologisk framgång som lösning till problemet.

Nyckelbegrepp: eskatologi, asketism, diskurs, metafor, frame