Syftet med detta arbete är att undersöka hur elever med diagnosen dyslexi upplever undervisningen i grundskolan och hur man som pedagog kan arbeta för att underlätta för dessa elever. Min studie består av intervjuer gjorda med två elever med dyslexi på en högstadieskola i mellansverige, samt med deras lärare i olika ämnen som rör läsning och skrivning, samt med specialpedagog. Tanken bakom detta är att få en sådan komplex bild av dyslexin som möjligt för att nå ökad förståelse om hur man bör arbeta för att stödja dessa elever i undervisningen. Tack vare mina undersökningar har jag fått många värdefulla tips, både från eleverna och pedagogerna jag intervjuat. Givetvis skulle det vara bäst om alla elever med särskilda behov kunde få sitta ensam med specialpedagogen, som sitter inne med bästa kompetensen för att hjälpa dem. Men eftersom få skolor har råd till detta gäller det att se till att ämneslärarna får så bra handlingsberedskap som möjligt istället. Några saker att tänka på är att man som lärare måste vara tydlig och markera textavsnitten eleven med dyslexi ska tillgodogöra sig. Det finns många bra hjälpmedel, som till exempel datorer, som fungerar bra och gör det lättare för eleven att hänga med om något måste nedtecknas från lektionstillfället. Muntliga prov och en stor del muntlig presentation av lektionsinnehållet är att föredra också.