I mitt arbete har jag försökt få svar på frågan om vad matematik är för barn och hur de tänker när de räknar. Enligt min litteraturgenomgång är matematik många olika saker beroende på vem man frågar. Matematik kan ses som en vidareutveckling av människans behov av att sortera, gruppera och klassificera och att se mönster i vår omgivning eller som ett led i vår kognitiva utveckling. Matematik ses också som ett uttryck för vårt behov av att kommunicera via symboler i kvalitativa och kvantitativa termer. Ämnet benämns som en lära om logiska samband och beskrivs även som en vetskap, ett hantverk, ett språk, ett hjälpmedel och som en del av vår kultur. Vissa menar att matematiskt kunnande är en rad olika förmågor som kan mätas med tester medan andra anser att man inte kan beskriva matematiskt kunnande som summan av ett antal mätbara begåvningsfaktorer. Barnen svarade helt enkelt att matematik är att räkna, dvs. de fyra räknesätten, och om man var duktig i matematik var man alltså duktig på att räkna. På frågan om hur barn tänker när de räknar blir svaret att de, detta gäller barnen som deltagit i mina intervjuer, använder sig av alla knep de kan för att lättast finna en lösning eller komma vidare. De utnyttjar sin egen personliga kunskap och alla tillgängliga konkreta hjälpmedel som fingrar, kulram, klossar, ritande av streck och prickar, för att finna lösningen. Barnen har liknande tankesätt ibland men de använder sig också av egna personliga strategier. Somliga har krångligare tankebanor än andra och får då en längre väg fram till svaret.