Detta examensarbete har som mål att undersöka om, och hur, området kvinnohistoria behandlas inom gymnasieskolan och folkhögskolan av idag. Utgångspunkten är de av skolverket angivna formuleringarna i Lpf 94. I detta dokument framhålls vikten av möjlighet till identifikation för de elever som deltar i undervisningen. Att skolans undervisning skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män understryks i första kapitlet i ovan nämnda styrdokument. Utformas då historieundervisningen ute på dagens skolor enligt dessa riktlinjer från skolverket? Denna fråga är central i detta exmensarbete och har genomsyrat hela forskningsprocessen. Tidigare forskning inom området är inte speciellt omfattande, de arbeten som använts är dock relevanta för denna undersökning. Undersökningen består av en elevenkät som lämnats ut till två gymnasieklasser och en folkhögskoleklass. Båda skolorna finns i en västvärmländsk kommun och är av genomsnittlig storlek gällande båda skolformerna. Vidare har intervjuer genomförts med de lärare som undervisat i de klasser som besvarat enkäten. Resultatet av undersökningen visar på en tydlig tendens när det gäller förekomsten av kvinnohistoriska inslag i historieundervisningen. Den undervisning som förekommer inom detta område är både bristfällig och marginaliserad. Trots att kvinnohistoria blivit en allmänt accepterad forskningsdisciplin, har detta inte avsatt några större spår i den undervisning som eleverna i de undersökta skolorna delgetts. Undersökningsresultaten gav även en tydlig indikation gällande sambandet mellan elevernas könstillhörighet och intresset för kvinnohistoria. I gymnasieklasserna var i stort sett ingen av de manliga eleverna intresserade av att läsa mer kvinnohistoria, de kvinnliga eleverna däremot efterlyste mer och tydligare profilering av just kvinnohistoria inom historieämnet. Denna könsbundna tendens var inte lika tydlig i folkhögskoleeleverna enkätsvar. Folkhögskoleeleverna gav uttryck för en större osäkerhet i de enkätsvar som inkom. Dessa elever visste inte om de ville läsa mer kvinnohistoria över huvud taget, eller vilken sorts kvinnohistoria de eventuellt skulle vara intresserade att läsa mer om. Slutsatsen av denna undersökning är alltså att den undervisning som bedrivs inom historieämnet inte till fullo följer de riktlinjer och anvisningar som utgetts av skolverket. Dock fanns det allvarligt menade intentioner till förändring av just detta undervisningsområde, både på den gymnasieskola och den folkhögskola som deltog i undersökningen.