Syftet med den här undersökningen är att få en ökad kunskap om hur den tibetanska skolan förmedlar kunskap om frågor som berör livet och döden. Jag vill också se om den här kunskapen kan användas i den svenska religionsundervisningen. Undersökningen har ägt rum i Dharamsala i norra Indien under hösten 2003. Metod för undersökningen är intervjuer med fyra lärarstuderande, åtta elever i åldrarna 16-18 år samt en lärare. Sex elever har skrivit ned sina tankar om livet och döden. En del av metoden har också varit att ge dig som läsare en bakgrund till varför tibetaner väljer att leva i Indien och varför den tibetanska traditionen ser ut som den gör. Resultatet av undersökningen visar att man i den tibetanska undervisningen integrerar den buddhistiska filosofin. Samtliga deltagare i undersökningen hänvisar till ett buddhistiskt sätt att se på livet och döden och att detta är positivt för dem. I tidigare svenska undersökningar visar det sig att gymnasieelever har önskemål om ett utökat utrymme för livsfrågor i religionsundervisningen. Min slutsats av den här undersökningen är att den tibetanska traditionen i kombination med den buddhistiska filosofin skulle berika undervisning som berör olika livsfrågor. Detta kan enligt min mening bli ytterligare ett verktyg för hur man kan göra undervisningen verklighetsanknuten och relevant för våra gymnasieelever. På så sätt ges innehållet i undervisningen en mening. Något som de svenska gymnasieeleverna i dag anser att de saknar.