Hur lär vi oss saker? Vad är kunskap och hur når vi kunskap, är några frågeställningar som jag genom åren har funderat på. Inför min kommande yrkesroll är det av största vikt att jag är medveten om och aktivt arbetar för att mina elever får maximal möjlighet att ta till sig kunskap. I detta arbete har jag sammanställt en liten del av den litteratur och forskning som finns om kunskap och kunskapande. Utgångspunkten är hämtad från Bildning och kunskap, särtryck ur läroplanskommitténs betänkande: Skola för Bildning (SOU 1992:94), samt Matti Bergströms forskning om hur hjärnan fungerar vad beträffar inlärning. En annan viktig utgångspunkt är Olga Dysthes bok Det flerstämmiga klassrummet, där Dysthe visar att elevernas egna röster är viktiga för deras förståelse för och utveckling av den egna kunskapen. Jag har även använt mig av Skolverkets rapport över deras nationella kvalitetsgranskning av undervisning. De har påträffat tre olika miljöer i skolor som de kallar A-, B- och C-miljöer. A-miljön är närmast lik Dysthes flerstämmiga klassrum, men är också den miljö som minst förekommer ute på skolorna. För att undersöka hur undervisningen ser ut i praktiken har jag använt mig av en modell över hur undervisning kan vara. Modellen bygger på två axlar där polerna är konstruktion respektive konsumtion av kunskap, samt ämnets logiska struktur respektive elevers frågor. Därefter har jag gjort fallstudier och jämfört undervisningen på en kommunal gymnasieskola och en fristående gymnasieskola i Karlstads kommun, för att se om undervisningen på skolorna är vad forskare menar en undervisning som befrämjar kunskapande. I studien ingår även en enkätundersökning i en klass på vardera skola. Enkätundersökningen omfattar totalt 40 respondenter.