I uppsatsen görs en retorisk analys av ett tal hållet av moderatledaren Bo Lundgren i Sveriges riksdag. Analysen tar till en del sin utgångspunkt i den traditionella retoriken, men förhåller sig ändå förhållandevis fritt till denna. Det primära syftet med uppsatsen är dels att ge en beskrivning av ett politiskt tal och undersöka hur talaren går tillväga för att övertala sina åhörare, dels att presentera en tillämpbar analysmodell i sammanhanget. Analysen görs i tre olika delar som tillsammans bildar en helhet och därmed också ger en ökad förståelse av talet som sådant. I den första analysdelen behandlas kontexten i vilken talet kom till, samt de olika syften man kan se att talaren hade. I den andra delen av analysen görs en ingående beskrivning av talet utifrån två olika synvinklar. Den första synvinkeln syftar till att bestämma om talet är orienterad kring saken, talaren eller åhörarna, och den andra till att bestämma hur Lundgren använder olika tidsperspektiv för att övertala sina åhörare. I den tredje delen genomförs en undersökning av det uttryckta och det underförstådda i talet. Analysmodellen förefaller på ett tillfredsställande sätt fånga det väsentliga i ett politiskt tal.