Jag har i min uppsats undersökt vad lärare och elever har för uppfattning om litteraturundervisning på gymnasiet. Några av de frågor jag ställer är: hur gör lärarna för att motivera litteraturläsning och hur mottas detta av eleverna, läser eleverna på fritiden överhuvudtaget eller bara i skolan, vad tycker lärarna själva att litteraturen har för funktion. För att få reda på svaren till mina frågor valde jag att använda mig av djupintervjuer. Jag tog kontakt med en gymnasieskola där jag lyckades engagera två lärare och fyra elever att ställa upp och svara på de frågor jag hade. Efter att jag gjort intervjuerna läste jag in mig på material rörande litteraturundervisning och reception. Orsaken till detta var att se hur verklighetens litteraturundervisning ter sig mot den rent teoretiska. I min analys av det sammanställda materialet där teori och verklighet ställdes mot varandra gjorde jag en rad intressanta upptäckter. Även om både lärare och elever var överens om att undervisningen var bra fanns dock en klar diskrepans mellan vad elever och lärare sade. Lärarna säger till exempel att de försöker visa eleverna det lustfyllda med läsning men ändå har ingen av eleverna börjat läsa mer på sin fritid till följd av litteraturundervisningen. Något som har bedrivits med framgång är litteraturundervisning över ämnesgränserna, vilket skapar ett större förstående för litteraturens plats i både samhälle, historien och nutiden. Förutom detta kunde jag se att den litteraturteori som jag valt som bakgrund stämde i varierande grad med lärarnas arbetssätt. Eftersom att jag i denna uppsats inte är ute efter att döma varken lärare, elever eller litteraturteoretiker låter jag min studie stå som ett exempel över hur verklighetens gymnasieskola bedriver sin litteraturundervisning.