Den ekonomiska brottsligheten är ett stort problem i Sverige. För att bekämpa denna trädde den 1 januari 1999 en lagändring ikraft, 10 kap. ABL 38-40 § §. Denna lag innebär att företagsrevisorer som upptäcker att VD, eller styrelseledamot i det företag han/hon reviderar har gjort en brottslig handling, måste numer lämna en anmälan till den allmänne åklagaren om sina misstankar. Revisorerna har ända sedan lagen infördes varit kritiska till lagen, då de tycker att deras tystnadsplikt urholkas, samt att deras oberoende påverkas på ett negativt sätt. Det har skrivits ett antal uppsatser inom ämnet, dock har alla vi funnit på ett eller annat sätt undersökt vad revisorerna anser om lagen. Vi tyckte då att det kunde vara intressant att undersöka vad skattemyndighetens skatterevisorer anser om lagen och dess effekter. Vi har använt oss av en kvalitativ studie för att inhämta information om vårt område, detta för att kunna få förklarande beskrivningar om en skatterevisors åsikter om lagen och dess effekter. Ett problem vi hade var att vi endast kunde genomföra en enda intervju, vilket har lett till att vi inte drar några generella slutsatser i vår uppsats. De resultat vi kommit fram till i vår undersökning utifrån vår intervju, är att skatterevisorerna inte hade några större förhoppningar på lagen vid dess införande. Detta eftersom lagen är ganska otydligt formulerad och lämnar mycket utrymme för personliga värderingar och tolkningar från revisorernas sida. Skattemyndigheten tycker att revisorernas oberoende har förändrats till det bättre då de flyttats närmare företagets övriga intressenter. Skatterevisorerna hyser vissa förhoppningar om att lagen kan bli effektivare i framtiden, men de tycker definitivt att den skall vara kvar, då den har en viss preventiv effekt vad gäller brott.