Det är i år (2015) 50 år sedan det så kallade miljonprogrammet sjösattes. Miljonprogrammet innebar att 1 miljon lägenheter skulle byggas fram till år 1975. Stadsdelen Kronoparken är Värmlands och Karlstads tydligaste exempel på hur rekordår, urbanisering och miljonprogram tog sig uttryck i samhällsplanering och bostadsbyggande.

Rapporten handlar om planeringen av Kronoparken och hur detta speglar tidsandor och samhällsförändringar i stora drag samt övergripande tankar om samhällsplaneringens förutsättningar och uttryck. Kronoparken delar sin historia och sin situation med många andra miljonprogramsområden i Sverige.

Kronoparken har dock något som de andra saknar, nämligen ett universitet in på knutarna eller nästan mitt i sig. Uppmärksamhet ägnas därför åt satsningarna på och utvecklingen av Karlstads universitet och dess samspel med och betydelse för stadsdelen.

Bilden av Kronoparken formas också av den höga andelen invånare med utländsk bakgrund. Den mångkulturella prägeln är i delar av stadsdelen tydlig. Det hävdas att världen därmed finns på nära håll och att det ligger potential i detta. Den mångkulturella prägeln fanns inte på dagordningen när Kronoparken planerades.

Kronoparken är i många avseenden en uppdelad stadsdel. De olika delarna skiljer sig väsentligt åt vad gäller socioekonomisk struktur och situation. Det ligger en utmaning i detta.

Rapporten avslutas med en skiss till vision på temat integration inom stadsdelen och med staden i övrigt. Mycket talar för att planeringsperspektiven på Kronoparken allt mer handlar om att stadsdelen ska finna sin roll i de östra delarna av Karlstad.

Samhällsentreprenörskapet kännetecknas av samhälleligt engagemang och entreprenöriellt handlande i förening. I rapporten ges samhällsentreprenörskapet sammanhang och perspektiv genom resonemang om vad som ligger i tidsandan och i platsens betydelse som bra eller dålig jordmån för företagsamhet och lokal utveckling. I dess karaktärsdrag ligger att det ofta sker underifrån och möjligen på tvären mot tingens ordning i form av spelregler och dominerande trender. Det handlar om förnyelse och förändring med samhälleliga och hållbara förtecken.

Rapporten bygger på möten, samtal och intervjuer samt enkäter. Empirin handlar om Värmland och Torsby kommun. Utgångspunkten är två frågeställningar om samhällsentreprenörskapets samspel med vad som kan kallas systemet å ena sidan och den lokala omgivningen å den andra. Begreppen systemet och den lokala omgivningen spelar roll och sätter spelregler för samhällsentreprenörskapet och bör kunna användas för en slags självreflektion från olika aktörers sida som går bortom enskildheter och exempel var för sig. Samhällsentreprenörskapet skulle säkerligen vinna på att ges legitimitet i övergripande programdokument på regional och lokal nivå.

Rapporten handlar om samhällsentreprenörskap med värmländska förtecken. Idén om samhällsentreprenörer ges i rapporten sammanhang och perspektiv i en diskussion om tidsandan. Rapporten handlar både om teori och praktik. Den bygger på litteraturstudier och på samtal och dialoger med forskare, regionala aktörer och inte minst värmländska samhällsentreprenörer.

Rapportens rubrik har hämtas från ett återberättande av ett möte om vad regeringen tänkte göra för näringslivet. Det förlösande svaret på en avslutande fråga om vad regeringen borde göra blev ”Gör vågen!”. Anekdoten berättades vid en av de två workshopar med värmländska samhällsentreprenörer som genomfördes under arbetet med rapporten.

Tankar om samhällsentreprenörskapet syfte och sammanhang eller dess själ och djupare mening kan möjligen sammanfattas i två dikter av Tage Danielsson, nämligen;

För den trötta samhällskroppen, vore kanske bästa boten, ifall tankarna från toppen kom från roten

Och

En droppe i livets älv har ingen kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe. Hjälp till att hålla de andra oppe!

Rapporten handlar om den globala finanskrisens effekter på och hur den bemöttes i Värmland. Rapporten inleds med en besrkivning av stora strukturkriser. I rapporten lyfts också Arvika och Hagfors fram som lokala exempel på krisens genomslag och motkrafter.

Ett viktigt budskap i rapporten är att det inte finns någon krisfri framtid. Ett tydligt intryck är också att krisen slog till plötsligt och överraskande. Det tydligaste tecknet på krisen var ett snabbt växande varsel i Arvika och västra Värmland under hösten 2008. I rapporten konstateras att de värmlänska företagen drabbades av krisen. Återhämtningen har dock kommit snabbt. En oro finns för en kvardröjande hög arbetslöshet inte minst för ungdomar.

En viktig utgångspunkt för krisens motåtgärder handlade om kompetensutvecklingsinsatser. I rapporten exemplifieras sådana insatser i Värmland. Industriskolan framstår som ett lyckat och efterföljansvärt exempel.

Krisen har också visat sig i ökade kostnader för kommunerna när det gäller det så kallade försörjningsstödet. Genom förstärkt statsbidrag till kommunerna kunde dock uppsägningar undvikas under krisåret 2009.

I rapporten konstateras att krisen har lett till en önskan om öppnare regler och mer resurser till förfogande regionalt och lokalt. Krisen har också lett  till diskussioner om strategiska frågor och viktiga utvecklingsdrag i det regionala och lokala perspektivet. Kriser påverkar framtiden även när de (till synes) är över.