Arbetarlitteratur bortom kanon diskuterar och utmanar gränserna för vad vi brukar uppfatta som en arbetarlitterär kanon. Här behandlas olika slag av litterära texter med anknytning till arbetarklass och lönearbete: från kampdiktning, uppbyggelselitteratur och annan folkrörelselitteratur, över tidningsnovell och proletärroman, till postmodern prosadikt, feministisk klassdiktning, folkhemskritiska serier och klassmedveten barnlitteratur. Boken ges ut av Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning. Nätverket har i hög grad bidragit till att arbetarlitteraturforskningen idag står stark i Norden, och denna bok syftar till att vidareutveckla intresset för arbetarlitteratur i ett bredare sammanhang.

Titel:  Framväxten av den skötsamme arbetaren och andra topoi i Martin Kochs Arbetare

Anna Forssberg, Karlstads universitet 

Inför Nordarb IX återvänder jag till Martin Kochs roman Arbetare. En historia om hat (1912), en av de tidiga texter som utgör förtrupp för 30-talet mer kända arbetarlitterära verk. Romanen är realistisk och en kollektiv roman, hållen i presens. En fråga som styr läsningen är vilka kollektiva minnen (Halbwachs) som skapas snarare än, och hur detta hänger ihop med svenskt klassamhälle i 1900-talets början. Romanen kan också vara värd att uppmärksamma för att skildringar från Zola ekar i texten, på så sätt att ett kulturellt minne (t.ex. Zolas skildringar av massan) tas in i romanen och ges tillbaka i skapelseprocessen av ett för Sveriges vidkommande nytt kollektivt kulturellt minne ­– arbetarlitteraturen och de normer om den gode arbetaren som under lång tid kommer att speglas i denna genre. Romanen är också programmatisk, och Koch, ”underkände hatet som utgångspunkt för framåtskridande och talade för frihet och rättvisa”, med Thorsten Jonssons pregnanta formulering. Man kan därmed säga att Martin Koch i Arbetare definierar och skapar ett kulturellt minne för vad arbetare är men också vad de bör vara, dels framåt för kommande arbetarförfattare, dels i relief mot andra klassers narrativ om arbetare. Det hat som förekommer till och med i undertiteln, och som Koch vänder sig emot – är det andra klassers bilder och kulturella minne av arbetare (Ossian nilsson), eller är det andra arbetarförfattares (Leon Larsson)?                     

I relation till temat ”Från proletariat till prekariat” vill jag undersöka hur normer inför kommande arbetarlitteratur i denna roman växer fram och hur det svarar mot svenskt klassamhälle vid denna tid. Någon hjälp kommer jag att ha av Ricoeurs begrepp mimesis 1, mimesis 2 och mimesis 3 från Temps et Récit (1983) i diskussion om hur litterär mimesis representerar, men också skapar en verklighet, då litterära verk kan förändra verklighetsuppfattningar, kulturell praxis och därmed verkligheten själv. Arbetarlitteraturen gör just detta i högsta grad och Martin Kochs Arbetare är en viktig del av begynnelsen till detta skeende. En av grindstolparna, rent av?

Årets Lagerlöfstudier är den nittonde i serien. Volymen innehåller bidrag av två översättare av Selma Lagerlöf, av sex forskare i skandinavisk litteratur vid fyra olika universitet i Frankrike, av en forskare med brittisk anknytning samt av fem forskare från svenska universitet. Kapitlen i boken baseras till stora delar på föredrag hållna på svenska och franska vid ett symposium på Sorbonne i Paris i februari 2022 och ges också ut i fransk spegelutgåva.

“An age that is slipping out and an age that is hastening in”: The value of literary sociological analysis in Lacemaker Lekholm Has an Idea by Gustaf Hellström and In This Our Life by Ellen Glasgow (“An age that is slipping out and an age that is hastening in”. Värdet av skönlitterär sociologisk analys i Gustaf Hellströms Snörmakare Lekholm får en idé och Ellen Glasgows In This Our Life) 

This article presents a comparative study of two texts that are examples of largely forgotten works in terms of literary value and valuation: Snörmakare Lekholm får en idé [Lacemaker Lekholm Has an Idea] (1927) by Swedish writer Gustaf Hellström (1882–1953) and In This Our Life (1941) by American writer Ellen Glasgow (1873–1945). These two authors are radically different in many ways, for instance in terms of geographical outlook and positioning. Hellström was working as a foreign correspondent for many years, stationed in different parts of the world, and had an external, distanced view on Swedish society. Glasgow remained based in the American South throughout her career, and focused primarily on that setting in her novels even when she did travel. There are also significant similarities, not least in terms of the valuation of their work during and after their lifetimes. Hellström received De Nios Stora Pris in 1937, and Glasgow was awarded the Pulitzer Prize in 1942, but both have been more or less forgotten later on. Both novels also offer a similar type of sociological analysis in the form of fiction tracing ideas, historical developments, and changing societies. The main literary function of the characters is to constitute various types, which enables a discussion of the ideas that they represent. The main function of families and generations is to represent historical changes. This type of novel of ideas fell out of fashion, which probably explains the devaluation in these two cases. Our comparative reading, based on Barbara Herrnstein Smith’s concept “contingencies of value”, allows us to investigate how this particular kind of sociological analysis in novels relates to literary history, literary value, and literary valuation. When these two novels can no longer fulfill their performative potential, they become more or less forgotten.