Denna artikel undersöker hur ras och vithet förhandlas och iscensätts i samtida nordisk litteratur skriven av icke-vita författare med tonvikt på förekomsten av queerandet av ras. I en nordisk kontext förstås ras oftast enbart som en social konstruktion men samtidigt kan ras erfaras som något kroppsligt och oreducerbart. Denna spänning mellan ras som ett epistemologiskt värde och som en fenomenologisk realitet synliggörs genom att lyfta fram berättelser som queerar ras och använder sig av olika uttryck för transrasialitet. Med utgångspunkt i Rogers Brubakers (2016) uppdelning mellan tre olika typer av transrasialitet: trans of migration, trans of between och trans of beyond, och genom tematiska läsningar av samtida nordiska verk som handlar om att undandra sig entydiga kategoriseringar, såsom erfarenheter av transrasial adoption, av att vara blandad eller av att försöka eller kunna passera som vit, lyfter artikeln fram hur vithet kan internaliseras och iscensättas av icke-vita personer.

Samtidigt visar artikeln att transrasialitetspraktikerna ofta stannar vid en rörelse mellan olika essentialiserade rasliga positioner snarare än att de går bortom dem. Trots det så bär de verk som lyfts fram på en potential att kunna överskrida dessa dikotomiserande kategorier. Genom litterära grepp som karnevalistisk parodi, allegori och magisk realism blir transrasialitet inte bara ett tema utan en performativ handling som dekonstruerar själva logiken bakom idén om ras. På så sätt framträder litteraturen som en plats där raskategorin och dess gränser kan göras främmande, skakas om och tillfälligt dekonstrueras. Det handlar därmed om en både estetisk och politisk praktik som queerar ras i en nordisk färgblind kontext.

Sweden is the Western country in the world that has adopted most children from Europe’s former colonies per head since the 1950s. The hegemonic view of and discourse surrounding transnational adoption in Sweden has been highly celebratory and transnational adoption has been widely seen by Swedes not only as a reproduction method but also as a way to combat racism and to reconcile colonialism by forging family ties across national, cultural, religious, linguistic and not the least racial boundaries. Since the end of the 1990s, adoptees have themselves started to voice new perspectives on transnational adoption. From the 2010s and even more so in the 2020s, a growing number of adoptees in Sweden have formulated and expressed a critical view on this forced child migration. This process is, in this chapter, framed as a decolonial, conscious rising and self-educating process whereby the adoptees have supported one another to be able to unlearn the dominating celebratory discourse surrounding transnational adoption in Sweden and thereby together decolonise their minds with the aim of eventually decolonising the whole practice of transnational adoption itself.

I denna bok har vi samlat ett 40-tal texter som tillsammans speglar Sveriges utveckling under 2000-talets första decennier utifrån en historisk och internationell inramning med fokus på ras och kön. I en nyskriven inledning reflekterar vi över våra egna resor inom det antirasistiska och feministiska forskningsfältet under samma tidsperiod. Hur togs intersektionalitetstänkandet emot i Sverige och vad hände egentligen med rasbegreppet? Är antirasismens storhetstid över nu? Och finns det inbyggda motsättningar mellan den antirasistiska och feministiska forskningen?

Grundtemat i texterna utgörs av storheterna ras och kön, som vi tror att framtiden och dess utmaningar i hög grad kommer att kretsa kring. Texterna handlar bland annat om invandringen och de demografiska förändringarna, om antirasismen och den vita kvinnan, om våldsamma maskuliniteter, om extremhögerns uppsving och diskursen om "folkutbytet", om krigen i Ukraina och Gaza och de nya politiska skiljelinjer som de har genererat samt om själva rasbegreppet i sig.