To protect children against violence, we need robust data from every child population. In spite of this, not all child populations are well represented in research. This hampers the usability of results to those left out, and necessitate a discussion of potential solutions. Data collection efforts are hampered by a lack of validated instruments for a number of populations, including but not limited to young children, children with disabilities, and children on the move, including refugees and immigrants. This results in the exclusion from research of many children who are disproportionately affected by violence, but unable to exercise their right to be heard on this matter. In this discussion article, we draw on the co-authors’ research experience and relevant literature to present issues specific to measurement of violence, and recommendations on how to get precise estimates in these underrepresented groups. These include puppet-based interviews for young children, alternative response formats such as validated sign language instruments for children with disabilities, and a range of violence measures which reflect the diverse violence experienced by children on the move. However, the literature also reveals an overall lack of validation and participatory approaches, affecting both research measuring violence against children, and development of instruments for this purpose. This article outlines recommendations and examples of best practice for including these children in research, and for the development and validation of instruments suitable for capturing their self-report of violence. It is our hope that this discussion article, and the potential solutions presented, can inspire further studies on violence on how to include all child populations in research. 

I den här rapporten presenteras en fördjupningsstudie knuten till forsknings- och utvecklingsprojektet SUVEk (Systematisk Uppföljning i Värmland inom Ekonomiskt bistånd). SUVEk, som startade 2019, har genomförts av FoU Välfärd Värmland i samverkan med Värmlands kommuner. Resultat från SUVEk belyste brister i samverkan mellan olika verksamheter samt i genomförande av SIP (samordnad individuell planering).

I denna studie genomfördes tre fokusgruppsintervjuer med socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd från sex kommuner i Värmland i syfte att undersöka strukturella, kulturella och individuella utmaningar och framgångsfaktorer med samverkan och SIP.

Resultaten visar att samverkan kring SIP försvåras av bristande kontaktvägar och otydlig rollfördelning. Samverkan hämmas också av bristande engagemang, ansvarsförskjutning, kunskapsluckor. Resursbrist i form av tid, personal och kontinuitet innebär att SIP ofta nedprioriteras eller skjuts upp. Det framkom också att klientens delaktighet ofta är begränsad. Möjliggörande faktorer för SIP och samverkan handlade om personalens engagemang, proaktivitet och förmåga att anpassa arbetssätt efter klientens behov. Struktur, tydlighet och samsyn mellan aktörer framhålls som avgörande för att möten ska bli meningsfulla och leda till uppföljningsbara mål.

Våld i ungas parrelationer kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Utsatthet för våld i ungas parrelationer kan ske såväl utanför som på nätet, och våldet på och utanför nätet överlappar varandra. Det visar den här rapporten som är framtagen av stiftelsen Allmänna barnhuset på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten. Rapporten är ett samarbete mellan Jämställdhetsmyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset och bygger på fördjupade analyser av svaren på frågorna om våld i egna parrelationer och hedersrelaterat förtryck. Syftet är att beskriva i vilken utsträckning ungdomar upplevt våld i parrelation, i vilken utsträckning ungdomar lever med oskuldsnormer och begränsningar i val av framtida partner samt hur det skiljer sig utifrån kön. Ett annat syfte är att beskriva viktiga riskfaktorer och hur våld och förtryck påverkar hälsa och skolprestation. Rapporten innehåller två delar där del ett handlar om våld i ungas parrelationer och del två om ungdomar som lever i en hederskontext.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en enkätundersökning om föräldraskap, våld och stöd riktad till ett nationellt slumpmässigt urval av föräldrar i Sverige. Av 4000 tillfrågade föräldrar var det 985 föräldrar som har svarat på frågor om våld mot sitt barn inklusive försummelse, partnervåld, attityder till våld i uppfostringssyfte samt frågor om ekonomi, hälsa och föräldraskap. De har även svarat på frågor om covid-19 pandemin påverkat deras föräldraskap. Resultaten visar att föräldrars positiva attityder till fysiska bestraffningar av barn har minskat avsevärt över tid. I denna studie uppgav endast en förälder att det var okej att slå ett barn och två personer rapporterade att det var okej att hota att slå ett barn. Nästan var fjärde förälder uppgav dock att de utsatt barnet för någon form av våld inklusive försummelse det senaste året. Psykiskt våld och emotionell försummelse var de vanligaste formerna av våld. Vidare visar resultaten att cirka 16 procent av föräldrarna, majoriteten kvinnor, hade varit utsatta för fysiskt och/eller psykiskt våld i nära relation. Resultaten visar också att majoriteten av föräldrarna kände sig trygga i föräldrarollen, men var femte upplevde ett behov av professionellt stöd i sitt föräldraskap. En knapp tredjedel av föräldrarna uppgav att relationen till barnet hade påverkats av pandemin där hälften tyckte att det varit mer utmanande, främst på grund av restriktionerna som gjort att barnet inte kunnat delta i fritidsaktiviteter eller att barnet varit tvungen att vara hemma från förskolan vid lindriga förkylningssymtom. Den andra hälften uppgav att relationen med barnet blivit bättre på grund av mer tid tillsammans i familjen. Alla barn har rätt till goda uppväxtförhållanden och det är barnets föräldrar som har ansvar för att barnets behov tillgodoses genom hela uppväxten. Att stödja föräldrar i föräldraskapet genom barnets hela liv är en viktig del i det förebyggande arbetet mot våld. 

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en intervjustudie med föräldrar till barn som varit utsatta för våld. Syftet med studien var att undersöka erfarenheter av stöd till våldsutsatta barn och deras familjer utifrån ett föräldraperspektiv. I studien deltog 14 föräldrar och intervjuerna handlade om hur vägen till stöd sett ut, vad stödet innehållit och hur föräldrarna uppfattat barnets mående. Barnen hade varit utsatta för våld av en jämnårig, en partner till föräldern eller av en förälder. Några barn hade varit utsatta för fysiskt våld riktat direkt mot dem och/eller mot en förälder medan andra var utsatta för sexuella övergrepp. Våldet kan ha fått olika konsekvenser för barnen där några barn har drabbats av ångestattacker, sömnsvårigheter, självskadebeteende, ätstörningar och svårigheter att hantera skolan. Föräldrarnas röster visar en ojämlik tillgång till stöd för våldsutsatta barn. Många gånger är tillgången till stöd beroende av förälderns insats men flera föräldrar uppger att de saknar kunskap om var de kan söka stöd för sitt barn. Det kan resultera i mångåriga kamper för att erhålla stöd för barnet, men kan också innebära att föräldern får göra olika uppoffringar i sin vardag för att möta barnets behov. Intervjuerna visar en tydlig bild av att föräldrar söker ett mer synligt stöd för sina barn där professionella som möter våldsutsatta barn i olika sammanhang ska ha kunskap om vart de kan hänvisa familjen för rätt insats. Vidare önskar föräldrarna att stödet är holistiskt utformat så det ser till hela familjens behov. Föräldrarna vill ha kunskap om hur de ska möta sitt barn på bästa sätt. Föräldrarnas röster bidrar med kunskap om hur stöd till familjer där våld mot barn förekommit kan förbättras.

I kapitlet görs en genomgång av vilka skyddande faktorer samt vilka riskfaktorer som är viktiga att uppmärksamma i det preventiva arbetet med barn och unga. Här anläggs ett socialekologiskt systemperspektiv på barns uppväxt. 

South Africa is listed as one of the most unequal societies in the world. Communities in this country face the aftermath of apartheid segregation, coupled with present neoliberal development strategies that impede socio-economic improvements and profound societal change. This has brought rise to high-risk areas where people experience societal neglect and, drawing on Johan Galtung’s work, we argue that this neglect constitutes structural violence, understood as something natural ‘as the air around us’ that upholds inequality and injustice. Within this context people are no longer willing to accept the status quo. Through ethnographic accounts, we explore over an extended time period how residents living in the particular community of Ocean View, on the Cape Peninsula, have developed repertoires of resistance, and how resistance tactics might impact on social change. The analysis reveals how variants of constructive and everyday resistance work together in parallel and overlap, and it also provides deep contextual understanding about how the dynamics between different types of resistance have the potential for generating short- and long-term outcomes. Our empirical findings suggest that short-term outcomes included heightened solidarity within the community; people contributed to the building of individual capacity, and put pressure on those in power to react to the issues of neglect. Outcomes related to long-term effects are more complex, although one important finding is that resistance contains imagination and hope for a desired future. Thereby, our article contributes to the empirical categories of resistance studies and the call for in-depth analysis of possible outcomes.

Injuries constitute a large share of childhood morbidity and mortality. This study examines whether adolescents with self-reported experiences of different types of child maltreatment more frequently reported unintentional injury events requiring health- or dental care during the last year and/or hospitalization at any time during childhood. Cross-sectional data from a Swedish national representative school survey (2016) including 4741 adolescents were used (78.5% response rate). Data were analyzed with univariate tests and multiple logistic regression. Statistically significant associations between reported experiences of physical, psychological and sexual abuse, neglect, and witnessing partner violence during childhood and reported unintentional injuries requiring health- or dental care during the last year were found (aOR:s between 1.39-1.77). The corresponding association for poly-victimization was aOR 1.91 (95% CI 1.39-2.62). Furthermore, a linear-by-linear association was seen for degree of victimization and number of episodes of unintentional injuries that required care in the last year (p = 0.000), as well as lifetime hospitalizations (p = 0.000). This study shows significant associations between child maltreatment and unintentional injuries requiring health- and/or dental care and hospitalization. To improve both injury and child maltreatment prevention, healthcare professionals need to pay particular attention to children and adolescents who repeatedly seek healthcare services due to injurious events.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning av våld mot barni Sverige. Under 2022 har elever från 9:an i grundskolan ochår 2 på gymnasiet svarat på frågor om utsatthet för våld underhela uppväxten. Resultaten bygger på vad eleverna själva valt attberätta. Eftersom delvis samma frågor ställts vid flera undersökningar går det att jämföra svaren med tidigare år. Studien släppsunder våren 2023.