Open this publication in new window or tab >>2024 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]
Under tre år har vi följt sju rektorer och deras skolor samtidigt som rektorerna deltagit i Rektorsprogrammet på Karlstads universitet. Ett övergripande syfte har varit att studera eventuella kopplingar mellan utbildningens form och innehåll och rektorernas sätt att ta sig an uppdraget som rektor på den egna skolan. Att utbildningen förväntas ha en positiv påverkan på skolans ledarskap är en självklarhet, varför skulle så mycket kraft och resurser annars satsas på Rektorsprogrammet? Och visst visar våra resultat att rektorerna anser att utbildningen är viktig och lärorik. De anser sig erövra en del nya kunskaper som leder till nya tanker och idéer. Många anser sig bli tryggare i sin roll. De anser sig många gånger bli bekräftade i att de handlar och tänker klokt. Men undersökningen visar samtidigt att Rektorsprogrammets har lika svårt att påverka praktiken som vilken annan utbildning som helst. Det är svårt att koppla ny kunskap till konkreta handlingar och att tänka utanför den egna boxen. Det är också svårt att dra slutsatser i handling mellan de krav och förväntningar som kursdeltagarna ställer på personalen i den verksamhet de leder och de krav och förväntningar de ställer på sig själva och sina kurskamrater under rektorsutbildningen. Det är tydligt att flera rektorer i utbildningen agerar mer utifrån bilden av ”den motvilliga studenten” vars främsta krav är att få tydliga informationer om vad som ska examineras och hur detta ska gå till än som en (skol)ledare som är beredd att stå på barrikaderna för att tillsammans med kursens lärare utforska och testa vad som finns att lära om uppdraget som rektor. Tydligast kanske detta visar sig i rektorernas beskrivning av hur de tar tillvara möjligheten till inflytande under utbildningen.
Rapporten vänder sig till alla som på något sätt är involverade i Rektorsprogrammet så det har varit viktigt att lyfta frågor som kan ge underlag för reflektion över hur utbildningens form och innehåll kan förbättras för att möta och utmana de rektorer som ska utbildas. Det är viktigt att först slå fast att utbildningens övergripande form och innehåll uppskattas av rektorerna. Lärgruppsarbetet möjliggör till exempel ett nära samarbete med en mindre grupp kolleger och uppgifterna, föreläsningarna och litteraturen upplevs förankrade i den egna verksamheten. MEN både form och innehåll tycks lämna rektorerna med en splittrad bild av rektorsuppdraget och de har svårt att uppfatta att det finns teoretiska antaganden både om lärande och undervisning, om skola och skolutveckling och om skolledarskap som kan fördjupa förståelsen av utbildningens form och innehåll och i förlängningen också uppdraget som rektor. Valet att organisera kursdeltagarna i lärgrupper som håller ihop genom hela utbildningen och som är sammansatta med utgångspunkt i olikheter bygger till exempel på teoretiska antaganden om lärande och undervisning. Brist på medvetenhet om dessa antaganden leder ofta till att rektorerna, när de organiserar lärare på den egna skolan i liknande grupper, lätt ger upp och om de möter motstånd. Om det inte finns någon teoretisk förankring i valet att skapa lärgrupper så är det lätt att tro att det är fel på lärarna när misslyckandet kanske i stället beror på bristen på förståelse för varför organisationen införts, vad den ställer för krav på de som deltar, vilka problem den syftar till att lösa och att ett nära samarbete aldrig kan ske utan svårigheter. Organisationen av lärare i lärgrupper blir då en av alla modeflugor inom skolan som först ses som lösningen på det mesta och när det inte snabbt visar sig vara fallet så dör modeflugan och ersätts av en ny.
Den bild som rektorerna vidarebefordrar till oss forskare är att Rektorsprogrammet innehåller ett radband av inspel och uppgifter som är praktiknära och ofta också meningsfulla MEN vi ser inte att de uppfattar att det som görs är grundat i någon djupare idé om skola och skolledarskap. I rapporten arbetar vi med några teoretiska antaganden; Giddens struktureringsteori, Kemmis (med fleras) teori om praktikarkitekturer, Ekholms (med fleras) teori om skolors förbättringskapacitet och Illeris teori om lärande. Utifrån våra intervjuresultat kan man få uppfattningen att rektorsuppdraget kretsar runt att följa skollagen och att klara en skolinspektion utan allvarliga anmärkningar.
Abstract [sv]
Under tre år har vi följt sju rektorer och deras skolor samtidigt som rektorerna deltagit i Rektorsprogrammet på Karlstads universitet. Ett övergripande syfte har varit att studera eventuella kopplingar mellan utbildningens form och innehåll och rektorernas sätt att ta sig an uppdraget som rektor på den egna skolan. Resultaten visar att rektorerna anser att utbildningen är viktig och lärorik och att den leder till nya tanker och idéer. Flera anser sig bli tryggare i sin roll. Men undersökningen visar samtidigt att Rektorsprogrammet har svårt att påverka det som sker ute på skolorna. Det framstår som svårt att koppla den nya kunskap till konkreta handlingar samt att dra slutsatser mellan de krav och förväntningar som kursdeltagarna ställer på personalen i den verksamhet de leder och de krav och förväntningar de ställer på sig själva och sina kurskamrater under rektorsutbildningen. Det är tydligt att flera rektorer i utbildningen agerar mer utifrån bilden av ”den motvilliga studenten” vars främsta krav är att få tydliga informationer om vad som ska examineras och hur detta ska gå till än som en (skol)ledare som är beredd att stå på barrikaderna för att tillsammans med kursens lärare utforska och testa vad som finns att lära om uppdraget som rektor.
Place, publisher, year, edition, pages
Karlstad: Karlstads universitet, 2024. p. 102
Series
Karlstad University Studies, ISSN 1403-8099 ; 2024:5
Keywords
Rektorsutbildning, rektorer, skolledning, praktik
National Category
Educational Sciences
Research subject
Educational Work
Identifiers
urn:nbn:se:kau:diva-98478 (URN)978-91-7867-435-0 (ISBN)978-91-7867-436-7 (ISBN)
2024-02-132024-02-132026-02-12Bibliographically approved