This article examines young people’s reviews of a selection of Norwegian easy-to-read YA fiction books. The purpose of the study is to gain more knowledge about young people as actual readers and critics of easy-to-read literature, but also to gain insight into what makes a literary text easier to read. Our empirical material consists of 129 reviews from the digital archive of Uprisen, a literature prize awarded to the best Norwegian YA novel of the year. We have analysed the reception of three easy-to-read YA novels across different genres. The analysis is grounded in theories of reading processes and multimodality, as well as the field’s own definitions of easy-to-read literature. Our findings show that young readers primarily associate readability with linguistic simplicity and brevity. At the same time, they point to connections between readability and aspects such as content, theme, composition, credibility, and originality, as well as opportunities for immersion and identification. However, there are also statements that reveal a tension between easy-to-read language and more complex themes, content, narrative structures or forms of presentation. Although all three books fall under the category of easy-to-read, they are not unequivocally perceived as such by all reviewers. Both compressed text and multimodal formats appear challenging. The analysis shows that young critics do not share a uniform understanding of what is easy or difficult to read, which underlines that the categorization of readability cannot be regarded as a straightforward or objective category. 

Teachers' implementation of and attitudes to school reforms and overriding pedagogical ideals have long been a topic of debate and research. In this article, we centre on teachers' descriptions of how progressive teaching was conducted as well as on the teachers' reasons for implementing such teaching in the 1940s. This study is based on written material consisting of 360 elementary school teachers' accounts of their teaching collected in 1946. The material was collected by a government investigation of how progressive teaching was conducted in Sweden. The accounts offer detailed descriptions of how pupils were activated and how elementary teachers at the time could use the community as a teaching resource. The article is inspired by a prosopography approach, in which the basic assumption is that it is possible to extend knowledge of social processes and societal development by studying the group profile of members of various institutions such as political or professional organisations. The analysis is based on John Dewey's and Larry Cuban's perspectives on progressivism. We found that, according to teaching the theme of pupils participation was frequently reported in 59% of the accounts, while student interaction (35%) and extended classroom (16%) were less reported. The teachers motivated their teaching on the basis of general ideals, as democracy. Also important were practical circumstances such as available teaching resources as well as physiological aspects as student's interest and development.

Lärares undervisning sker idag inte bara i det fysiska klassrummet eller genom digitala lärplattformar. Lärare vänder sig också till elever på olika digitala arenor som Youtube och Tiktok. Inom ramen för VR-projektet ”Lärare och influencer? Sociala medier som arena för yrkesutövning” (VR 2021-03948) undersöker vi elevers användning av material som lärare publicerar på sociala medier, vilket lärandeinnehåll som erbjuds samt vilka mål och motiv lärare har för denna yrkesutövning. I föreliggande rapport redovisas projektets första delstudie, en enkätstudie som besvarats av 1 156 elever på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. 

Fyra av fem elever på mellanstadiet och högstadiet uppger att de tar hjälp av material som lärare publicerar på sociala medier för sitt skolarbete. På gymnasiet är motsvarande andel nio av tio elever. Cirka 20 % av eleverna använder material som lärare publicerar på sociala medier dagligen eller varje vecka. Dessa elever betraktar vi som höganvändare. Gruppen höganvändare tar hjälp av denna resurs i betydligt fler ämnen än vad gruppen låganvändare gör. I båda grupperna dominerar ämnet matematik och framförallt anser sig eleverna få hjälp med att förklara någonting på ett tydligt sätt. Vi ser inga stora systematiska skillnader i användningsmönster mellan flickor och pojkar i enkätsvaren, bortsett från att andelen pojkar är något högre än andelen flickor bland höganvändarna på högstadiet och gymnasiet. Av de lärare som namnges är de flesta män och merparten finns inom matematik och no-ämnen. Ett tiotal namn och konton återkommer i elevernas svar. Vi menar att dessa lärare kan betraktas som influencers inom sitt ämnesområde.

This paper explores young people’s narratives about BookTok and volitional reading. The data consist of narrative interviews with eight students (all girls) from two different classes in year 1 and year 2 of a preparatory programme for higher education, that is, students aged 17–18 years old. Using the framework of Wenger’s notion of communities of practice and Bamberg’s theory of narrative positioning, the findings indicate that the volitional reading practices described by the participants are strongly characterised by social, physical, and emotional dimensions that are generated and made possible by the book as an artefact. The findings also show that young people use the digital media platform TikTok and its subcommunity BookTok as a resource in constructing their own volitional reading practices and as a means to strengthen their reader identities. In view of their use of BookTok, this article contributes insights into young people’s volitional reading practices and the construction of reader identities outside of school. The results also contribute to the ongoing discussion about how to support and motivate young people to read literature.

This study addresses normative orientations to smartphone use in Swedish upper-secondary classrooms. We present a Nexus Analysis from a policy enactment perspective of a material comprising ethnographic interviews, classroom video observations, and smartphone screen capture, investigating how a cultural conception of the smartphone as a source of disturbance is negotiated in discursive and embodied social action. Three groups of policy actors – head teachers, teachers, and students – balance competing agendas such as digitalization strategies, popular media narratives, and student autonomy and peer relationship maintenance. There is a tension between orientations to the smartphone as a legitimate resource for socialization and learning in the digitalized classroom, but also as an exception to desired digitalization – a potential threat to the social and disciplinary order of the classroom. Notably, the students display considerable awareness of such tensions, in reflective comments made in interviews and in displayed strategies for managing their smartphones in class.

Föreliggande rapport sammanfattar ett fyraårigt samverkansprojekt mellan en högstadieskola, som vi här kallar Solskolan, och en forskargrupp från Karlstads universitet. Projektet har initierats inom ramen för den nationella försökssatsningen Utbildning, lärande och forskning (ULF), och har även ingått i samverkansprojektet Connected Clasroom Nordic (CCN) som i sin tur varit en del av det nordiska excellenscentret Quality in nordic teaching (QUINT). Projektets övergripande syfte var att dels fördjupa kunskapen om vad som händer med literacy- och mediepraktiker i ett klassrum där olika digitala verktyg används, dels pröva en samverkansmodell mellan lärare, elever och forskare. En specifik utgångspunkt var att pröva en modell där lärare, elever och forskare ses som likvärdiga deltagare som möts i analyser av videoinspelade undervisningsexempel utifrån sina olika perspektiv, på en skola som själv tagit beslut om att satsa på digitalisering. I rapporten presenteras övergripande resultat med fokus på gemensamt lärande i forskarnas samverkan med lärare, med elever och från analyser av videoinspelningar från lektioner i flera skolämnen. Digitala teknologiers roll i förhållande till lärares didaktiska val analyseras i termer av en förändrad didaktisk miljö och förändrade didaktiska kontrakt. Några aspekter som särskilt belyses handlar om lärplattformar och digitala läromedel, skärmarnas rumsliga betydelse, skärmar som distraktion i skolarbete, elevers sökstrategier samt klassrummets literacypraktiker. 

Med jämna mellanrum hör och läser vi i massmedia larmrapporter om barns och ungas läsning. Det är ofta en dyster bild som förmedlas. Men vad handlar studierna verkligen om? Vad räknas egentligen som läsning? Visar alla undersökningar samma tendens? Vem har egentligen tillfrågats i de här studierna? I samtalet pratar vi om hur den som arbetar på folkbibliotek med läsfrämjande och litteraturförmedling kan förhålla sig till medierapporteringen.