Den professionella sjuksköterskan i relation till den akademiska sjuksköterskeutbildningen
Kraven på en professionell sjuksköterska har ökat i samhället vilket synliggjorts genom olika lagar och författningar samt akademiseringen av sjuksköterskeutbildningen. Det övergripande syftet med avhandlingen var att belysa, beskriva och förstå sjuksköterskors professionella medvetenhet i relation till den akademiska sjuksköterskeutbildningen.
Delstudie I och II, som var longitudinella, inkluderade sjuksköterskestudenter i början av utbildningen (n=164/163), i slutet av utbildningen (n=123/124) samt sjuksköterskor tre till fem år efter examen (n=83/82). Delstudie III genomfördes med ett nationellt slumpmässigt urval av sjuksköterskor (n=289) examinerade vid fyra olika tillfällen före och efter det att sjuksköterskeutbildningen blev akademiserad. Delstudie IV inkluderade sjuksköterskestudenter strax före examen (n=155). Data har insamlats med hjälp av tre frågeformulär: ett med öppna svar där deltagarna beskrev sin syn på en bra sjuksköterska (I); ett med en skala för bedömning av det professionella jaget i förhållande till andra (modifierad Nurse Self Description Form) (II); ett om sjuksköterskors (III) respektive studenters (IV) inställning till och medvetenhet om omvårdnadsforskning (utvecklades i delstudie III). Data analyserades med hjälp av innehållsanalys (I) och parametriska och icke parametriska statistiska metoder (II, III, IV) samt faktoranalys (III).
Karaktäristiskt för en bra sjuksköterska var (I): ”att göra gott för andra”, vilket framträdde starkt och bibehölls till stora delar från nybörjarstudent till erfaren sjuksköterska; ”att vara kompetent och skicklig” framträdde också starkt samt ökade under och efter utbildningen; ”att vara modig och stolt i yrkesrollen” samt ”att sträva efter professionell utveckling” framkom i betydligt mindre grad men med en viss ökning över tid. Det professionella jaget i relation till andra i liknande situationer skattades generellt som starkt från nybörjarstudent till erfaren sjuksköterska (II). Även här fanns en betoning av att göra gott för andra. Det professionella jaget stärktes över tid inom arbetsförmåga, objektivitet, flexibilitet, undervisningsförmåga, kommunikationsförmåga och social förmåga medan det försvagades inom vilja att behärska kunskap och vilja att bidra till ny kunskap (II). Utvecklingen till erfaren sjuksköterska visade på en ökad medvetenhet om sjuksköterskeyrkets komplexitet. Instrumentutvecklingen för att skatta inställning till omvårdnadsforskning validerades genom faktoranalys som genererade sju faktorer benämnda ”forskningsspråket”, ”behov av forskningskunskap”, ”delaktighet”, ”professionen”, ”meningsfullhet”, ”studera litteratur” samt ”utveckling – resurs” (III). Såväl sjuksköterskor (III) som studenter (IV) angav en positiv attityd till omvårdnadsforskning och dess tillämpning i sjuksköterskans arbete. Däremot angav framför allt sjuksköterskorna att de i ringa grad läste vetenskapliga tidskrifter samt i ringa grad använde omvårdnadsforskning i det dagliga arbetet.
Sammanfattningsvis framkom att studenter och sjuksköterskor endast delvis uppvisade en professionell medvetenhet relaterat till intentionerna i den akademiska sjuksköterskeutbildningen. Den medvetenhet som tydligast framkom kan relateras till den traditionella bilden av en bra sjuksköterska medan de områden som framträdde som bristfälliga kan relateras till de krav som ställs på ett professionellt arbete grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Resultatet påvisar behovet av fortsatt samverkan mellan sjuksköterskeutbildningen och vårdverksamheten samt behovet av sjuksköterskor med högre akademisk utbildning som resurspersoner för utveckling av en forskningsbaserad patientvård.