The fusion of means and ends is a characteristic of new social movements, but the literature on emotions in social movements tends to focus on the way that emotion management constitutes part of the means for protest, leaving out the construction of alternative emotional regimes as a possible goal in it-self. The article addresses this issue through the analysis of the meanings and uses of fun as a core emotion in culture jamming. The data underlying the analysis consist of texts and visuals from the websites of five groups, seven in-depth interviews, two participant observations, and the book Culture Jam.

The emotional regime of late capitalism produces a tension between what may be articulated as a divide between true and fake emotions, reflected in the understanding of real fun in culture jamming. Fun here is strongly reminiscent of the utopian laughter of the medieval carnival, challenging the existing order, offering glimpses of another (possible) world. Fun in culture jamming is used also in a micropolitical play with the feeling rules of late capitalism, where emotional self-discipline and control of anger are pivotal but the provocation of anger in the opponent becomes a small victory. Meanwhile, jammers channel their own anger into fun. Understood as an expression of emotional energy, fun constitutes the instant activist individual reward, yet based on group solidarity and commitment and a loosely defined collective identity. Through all these aspects, fun and pleasure in culture jamming are not only a means of protest but also an end of protest, most evident in the utopian laughter. But fun is also an end when the rules of the emotional regime of late capitalism are used to generate small victories, and when fun as EE fuels individual self-esteem and becomes a protection against activist burnout.

Intresset för att studera den betydelse som känslor har för att förstå sociala företeelser och processer har ökat kraftigt under de senaste 25 åren. Det sker på bred front inom alltifrån psykiatri, management teori och organisationsteori, till socialpsykologi, socialt omsorg och socialt arbete, sociologi och statsvetenskap. Man skulle kunna se denna emotionella vändning som en reaktion på 1900-talets ensidiga fokus på kognition och rationellt handlande, men också som ett uttryck för en tilltagande insikt om att människor är kännande varelser och att det vi känner spelar stor roll för hur vi väljer att handla och för vilka konsekvenser våra handlingar får. Inom samhällsvetenskapen bryts tabut mot emotioner som forskningsområde redan på 1970-talet av bl.a. sociologerna Randall Collins, Arlie Russel Hoc¬schild och Thomas Scheff. På var sitt vis lade de grunden för hur man kan närma sig och förstå känslor och känslors betydelse inom ramen för sociala interaktioner. Alla tre har bidragit med texter till antologin Det sociala livets emotionella grunder, där de ger sina perspektiv på olika aktuella fenomen. I antologin får läsaren dessutom stifta bekantskap med några ledande europeiska emotionssociologer som Jack Barbalet, Charlotte Bloch, Helena Flam och Mary Holmes.

Förutom att för första gången på svenska introducera den internationella emotionssociologins ledande namn, syftar boken till att presentera inspirerande exempel på tillämpningar av ett emotionsperspektiv i den samhällsvetenskapliga forskningen. Vi vill visa att forskningen om emotioner fyller ett tomrum såväl i förståelsen av människors hälsa och välfärd som i analyser av socialt kapital, status- och maktrelationer och förtryck, liksom i motstånd och social förändring. Texterna i boken behandlar alla dessa områden och belyser situationer både på arbetsplatsen och i privatlivet samt inte minst där dessa sfärer överlappar varandra. De riktar sig till studenter, lärare och forskare inom hela det samhällsvetenskapliga området, men kan också med fördel läsas av yrkesutövare inom socialt arbete, psykiatri, omsorg och omvårdnad, utbildning och personaladministration.