Sammanfattning

Det vi alla har gemensamt är bristen på kunskap.[1]

Sverige betraktas i dagsläget vara ett mångkulturellt samhälle med förekomsten av många olika etniciteter, religioner och språk. Mångkulturalismen har lett till olika slags kollisioner, främst mellan sharia-rätten och svensk lagstiftning då många av de som på senare tid har invandrat till Sverige är muslimer. Sharia-rätten anses strida mot svensk lagstiftning på olika sätt och det har uppstått diskussioner kring hur sharia-rätten ska få tillämpas i Sverige, på vissa områden, eller inte.

Det finns som ovan nämnts kollisioner mellan svensk lag och den sunnitiska sharia-rätten och vi har därför avgränsat vår uppsats till att undersöka kollisionerna som uppstår i samband med den sunnitiska kvinnans arvsrättsliga förhållanden och svensk arvsrätt samt mellan mahr (brudpengen)[2] och svenska grundläggande rättsprinciper. Vi har undersökt kollisionerna som uppstår i nämnda rättsområden ur ett kvinnoperspektiv och vårt syfte har varit att genom dessa kollisioner förklara att den sunnitiska sharia-rätten inte förtrycker kvinnan och att västerländsk medias bild av den sunnimuslimska kvinnan är felaktig och förvrängd. Om den som det verkligen berör, dvs. den sunnimuslimska kvinnan, inte själv ser sig som förtryckt och underordnad männen, varför ska då media ständigt sträva efter att förmedla den motsatta bilden? Vi är av den uppfattningen att det kan bero på okunskap om sharia-rätten och dess syften, för att återkoppla till det inledande citatet.

Det som vi har kommit fram till är att om det svenska samhället förstår den sunnitiska sharia-rättens bakomliggande syften bör den också få tillämpas i Sverige. Vi anser att om personerna som det rör, dvs. t.ex. personer med medborgarskap i ett muslimskt land vill tillämpa sharia-rättens sunnitiska arvsrätt i Sverige, ska de få möjlighet att göra det. Görs inte detta riskerar samhället att försumma dessa personers vilja genom att förneka dessa personers rättsliga band till sitt hemland eller ett annat land som de är medborgare i.

Vi har försökt att föra ett realistiskt resonemang och är medvetna om att en enda uppsats av detta slag inte kommer att ändra ett helt lands uppfattningar samt radera fördomar och förutfattade meningar för att istället ersätta dem med förståelse och acceptans. Dock är vi övertygade om att denna uppsats är ett steg i rätt riktning, om inte annat. Säkert är att det behövs fler akademiska verk av detta slag, inte minst avhandlingar, för att upplysa och förklara hur det verkligen ligger till.

Om det som vi alla har gemensamt är bristen på kunskap bör det också vara så att vi även har det gemensamt att kunskap om saker och ting kan ändra våra uppfattningar.

[1] Citat av Gustafsson, Kerstin, Profetens döttrar – Muslimska kvinnor i Sverige, s. 7.

[2] Mahr (brudpengen) motsvarar det äldre svenska rättsinstitutet morgongåvan. Inom islam ger mannen en summa pengar till sin blivande hustru, oftast ges en del av summan innan äktenskapets ingående och den större delen av summan ges vid en eventuell skilsmässa. Summan utgör en ekonomisk säkerhet för kvinnan. Se kapitel fem för närmare beskrivning av mahr.

Sweden became a member of the European Union in 1995. When Sweden entered the Union the government also agreed on implementing every law, regulation and directive the Union have and will have in force. One directive the Union wants every country to implement is the Directive (93/104/EG) concerning certain aspects of the organization of working time. This directive includes regulations concerning the relationship between employer and employees. The regulations in the directive must be in force before January 1 2007.

One of the main points in the directive is the possibility for the parties on the labour market to reach agreements through collective agreements that deviate from the legislation concerning work hours. When the directive is a part of the Swedish law system the possibility for employer and employees to deviate from legislation concerning work hours in collective agreements will be limited through an EG-barrier. The EG-barrier sets a limit for the parties on the labour market to reach collective agreements if the agreement means worse conditions for the employees.

The possibility for the parties on the labour market to abscond the legislation concerning work hours is regulated in the third paragraph in the legislation concerning work hours. This article describes what other articles the parties on the labour market can abscond from. If the collective agreement contains regulations which means worse conditions for the employees the agreement declared invalid and the employer will be liable for damages.

The purpose of the essay is to examine in what extent the parties on the labour market can reach collective agreements after January 1, 2007.

During year 2007 ClaraHälsan Ltd bought the company health service Solstahälsan in Karlstad. The wide merger of the two health services the problems arose around the employees’ employment agreements when certain parts of the agreement differ. At a transition of a company, in this case a health service, the rights and obligations for the employees will pass on to the new employer according to directive 2001/23/EG who came in force in the swedish legal system in year 1995. The former employer is only responsible vis-à-vis the employees ”for economic obligations related to the time before the transition, the code of protection of employment 6 b §. The new employer are committed to the old employment agreement vis-à-vis the employees during at least one year.

At a transition the employment will automatically pass on to the new employer who will take over the rights and obligations in connections to the transition. It is not the collective agreement in whole that will pass on to the new employer, only the employment conditions in the collective agreement.

The purpose of this essay is to examine what will happen to the employment conditions when two companies become one through a transition, especially pension benefits.

Missbruk av alkohol utgör ett stort problem i dagens samhälle. Inom arbetslivet är personer som missbrukar alkohol ett problem för såväl arbetsgivare som arbetskamrater. I denna uppsats har vi, från ett arbetsrättsligt perspektiv, undersökt under vilka omständigheter en arbetsgivare har saklig grund att säga upp en arbetstagare som missbrukar alkohol.

Enligt rådande anställningsskyddslagstiftning måste en arbetsgivare ha saklig grund för att säga upp en arbetstagare. Vid prövning av huruvida en uppsägning är sakligt grundad skall en samlad bedömning av olika omständigheter i fallet göras, där en intresseavvägning mellan parterna ingår.

Sjukdom skall i regel inte kunna utgöra saklig grund för uppsägning. Detta kommer av det förstärkta anställningsskydd som tillkommer en sjuk arbetstagare, det förstärkta anställningsskyddet innebär att arbetstagarens misskötsamhet skall ställas i förhållande till hans sjukdom. Om arbetstagaren däremot inte kan utföra något arbete av någon betydelse och sjukdomsprognosen är dålig samt om arbetsgivaren har fullgjort sitt omplacerings- och rehabiliteringsansvar, kan detta ligga till grund för en uppsägning.

Polygami har på senare tid uppmärksammats mer och mer i Sverige med anledning av bland annat flyktingströmmar och globalisering. Den svenska äktenskapsnormen är tvåsamhet, monogami vilket således har lett till att familjekonstellationer som går emot denna norm ibland har svårt att anpassas till den svenska familjerätten.

Polygami är ett samlingsnamn för äktenskap där en person är gift med flera personer samtidigt.  I grunden spelar könet inte någon betydelse för begreppet polygami men den vanligaste äktenskapskonstellationen, och den konstellation som uppsatsen har avgränsat sig till, är den där en man är gift med flera kvinnor. Idag är polygami främst praktiserat i de muslimska länderna i Asien och Afrika där Koranen är en viktig del av uppbyggnaden av ländernas rättsordningar. För att polygami ska bli tillåtet i Sverige krävs det att äktenskapen kan erkännas enligt lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Enligt Skatteverkets utredning finns det idag 679 personer registrerade med en eller flera makar i folkbokföringsdatabasen i Sverige, däremot anses siffran inte spegla verkligheten.

När en människa dör är det mycket saker som ska anordnas. De flesta av dessa angelägenheterna i Sverige regleras i ärvdabalken. Men eftersom den till största delen av familjerätten i Sverige utgår från den svenska äktenskapsnormen om tvåsamhet, föreligger det ett flertal tillämpningsproblem när ärvdabalken ska tillämpas på polygama äktenskap.

Men trots att lagen i huvudsak är utformad för monogami finns det möjlighet att tillämpa lagen vid polygama familjekonstellationer. Trots att lagen i sig inte är konstruerad för polygama familjer torde den dock vara så flexibel att den går att tillämpa. Tillämpningen av lagen är dock behäftade med problem för bland annat kvinnorna i relationen. Det är tydligt att kvinnor i polygama äktenskap har det mer osäkert än kvinnor i monogama äktenskap när det kommer till arv och efterlevnadsskydd. Att de förslag till lagändring som ligger på bordet kommer bidra till en stärkelse av kvinnornas skydd är även det svårt att förmoda. Mycket tyder dock på att det överlag ser bra ut för barnen i äktenskapen. Det finns egentligen inte mycket som tyder på att barnen i hög utsträckning blir särbehandlade jämte barn i monogama äktenskap.

Denna uppsats är en komparativ studie mellan svensk och norsk arbetslagstiftning. Arbetet belyser likheter och skillnader mellan länderna i vad som utgör saklig grund för alkoholrelaterade uppsägningar. Vid en överskådlig blick mellan ländernas arbetslagstiftning är det mycket som kan förefalla lika då den svenska lagen om anställningsskydd ligger som förebild för den norska motsvarigheten arbeidsmiljøloven. Vid en närmare studie upptäcker man dock skillnader i ländernas rättstillämpning gällande synen på alkoholmissbruk på arbetsplatsen. I Sverige görs det en skillnad mellan alkoholmissbruk av misskötselkaraktär och alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär. När arbetstagaren i Sverige får bevisat att dennes alkoholmissbruk är av sjukdomskaraktär får han ett förstärkt anställningsskydd. I den norska rättstillämpningen görs det ingen skillnad på om alkoholmissbruket beror på en sjukdom eller inte. Det finns inget förbud mot att vara alkoholist eller sjuk på arbetsplatsen i Norge. Dessa arbetstagare har ett anställningsskydd under sin sjukfrånvaro som sträcker sig i tolv månader. Det är dock förbjudet att vara onykter på arbetsplatsen och därmed kan det vara saklig grund för uppsägning, även efter en enstaka förseelse.

Slutsatsen av vårt arbete är att den svenska rättstillämpningen vid alkoholmissbruk på arbetsplatsen innebär anställningstrygghet och ett arbetsgivaransvar för att behålla alkoholmissbrukaren i arbetslivet. Den norska rättstillämpningen innebär ett klarare ställningstagande gentemot alkohol i arbetslivet, vilket medför att säkerheten på arbetsplatsen och det individuella ansvaret ställs i fokus.

Abstract

The overall aim of this paper is to examine the impact of ideologies and norms on a legal system. Against a background of a description of the hierarchy of norms in Swedish labour law and in European Union law, respectively, the paper aims to specifically demonstrate the problems caused by the different hierarchies of norms when implementing EU directives in Swedish labor law.

The research question examines how the trade unions’ right to industrial action towards an undertaker providing transnational services by posting of workers, is affected by the implementation of the Directive 96/71/EC of the European Parliament and of the Council of 16 December 1996 concerning the posting of workers in the framework of the provision of services. The paper answers the question under what conditions the Swedish trade unions have the right to take industrial action in situations of posting of workers.

Through the study of sources of law and adhering to traditional jurisprudence, this paper investigates the legislation regarding trade unions’ rights to take industrial action in situations of posting of workers.

In addition to the jurisprudential research, a glance at the history of ideologies is provided. The purpose of this is to explain the role of ideologies in the origins and history of Swedish labour law, as well as their role in the current development of law. With the ideological and historical discussion as a background, this paper investigates Swedish law and EU law using a comparative approach. The purpose is to illustrate how differences in ideological bases are determinant of differences in current legislation and legal practice.

The paper studies the development of law since the 1990s with regards to the right to industrial action in situations of posting of workers. The Swedish labour law has been revised since Sweden joined the European Union. The presentation looks particularly at the following cases in the Swedish Labour Court: AD 1989 No. 120 (the Britannia case) and AD 2005 No. 49 (the Vaxholm case). The paper studies the Posting of Workers Directive and presents an analysis of the European Court of Justice Case C-341/05 Laval un Partneri Ltd (the Laval case). To allow for analysis and a broad discussion on the implementation of the Posting of Workers Directive, an account is made of the different government committee instructions, committee of inquiry reports, and governmental legislative proposals of importance for the implementation of the directive into the Foreign Posting of Employees Act, and for the legislative changes prompted by the Laval case (i.e. the lex Laval).

The main conclusion drawn from the study of the legislative development is that the level of legislation of the Swedish labour market will increase due to the tendency of europeanisation. The study also establishes the importance of ideologies, norms and values for the development of a legal system. This paper does not fully answer whether the set of norms on which Swedish labour law is based is about to change, but the trend is that on the whole no such changes have been observed. The existence of lex Laval has not affected the basic set of norms of Swedish labour law.

Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (de lege lata) samt hur de kan tänkas revideras (de lege ferenda). Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.

En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen.

Uppsatsens syfte är att beskriva, diskutera och analysera arbetsmiljölagens bestämmelser med fokusering på ansvar, skyldigheter och samverkan. Vilka skyldigheter har arbetsgivare och arbetstagare gällande lagar, föreskrifter och förordningar inom arbetsmiljön? Vilka kan konsekvenserna bli när bestämmelserna inte respekteras och efterlevs? Arbetsmiljölagens syfte, att förhindra ohälsa och olycksfall, skall bedrivas förebyggande.

Förutom att beskriva gällande rätt genom lagtext, förarbeten och praxis har vi utfört en empirisk undersökning på ett stort företag inom pappersindustrin. Genom intervjuer och skriftliga dokument från företaget har vi kunnat beskriva berörda paragrafer utifrån ett praktiskt perspektiv.

Huvudansvaret för att förhindra ohälsa och olycksfall på ett företag innehas av arbetsgivaren. En arbetsgivare kan vara både en fysisk person, i form av en individ, samt en juridisk person, i form av exempelvis ett företag eller en myndighet. Både en fysisk och en juridisk person kan bli skyldig att betala en straffavgift när arbetsmiljön missköts. Det kan dock endast bli en fysisk person som blir straffansvarig vid brott mot arbetsmiljön, exempelvis när en arbetstagare skadas eller omkommer i samband med arbetet, som orsakats av brister i arbetsmiljön. En arbetstagare kan aldrig bli dömd för arbetsmiljöbrott, han kan dock bli dömd enligt de generella straffsatserna som finns vid exempelvis vållande till annans död. En arbetstagare har, enligt arbetsmiljölagen, skyldigheter och ansvar precis som sin arbetsgivare. Arbetstagaren skall samarbeta och respektera de åtgärder som finns i det förebyggande arbetet för en god arbetsmiljö. De finns även reglerat att det förebyggande arbetet för en god arbetsmiljö skall ske genom samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samverkan har en stor betydelse för att arbetsmiljön skall förbättras och anpassas till verksamheten. För att samverkansarbetet skall fungera så effektivt som möjligt finns skyddsombud och skyddskommittéer som skall företräda, verka och vaka över verksamheten. Varken skyddsombud eller ledamöterna i skyddskommittéerna har något straffansvar gällande arbetsmiljön. Deras skyldigheter och ansvar är likställda med de övriga arbetstagarnas. Arbetsmiljöverket är ett tillsynsorgan som likväl skall vaka över verksamheten. Myndigheten fyller en viktig funktion i det förebyggande arbetet genom sina föreskrifter som kompletterar arbetsmiljölagen. Trots föreskrifternas funktion som kompletterande och konkretiserande, så lämnar de inga praktiska exempel på hur verksamheten skall skötas. Något som kanske inte är möjligt, då alla slags verksamheter med arbetstagare berörs utav lagen. Den empiriska undersökningen vi genomfört visar på hur ett arbetsmiljöarbete kan bedrivas, med fokus på samverkan, skyldigheter och ansvar. Av de hundratals föreskrifter som finns från arbetsmiljöverket, har vi använt oss mest utav SAM (systematiskt arbetsmiljöarbete), som tydliggör bestämmelserna kring samverkan och ansvar. Vi har även anpassat oss till företaget vid undersökt och riktat in oss på föreskrifterna om truckar. Syftet var att avgränsa det stora företagets verksamhet för att enklare kunna beskriva skyldigheterna.

För att kunna uppnå målet, att arbeta förebyggande med arbetsmiljön, krävs ett samspel från alla berörda parter. Det krävs tydliga riktlinjer för ansvar, en god samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare samt ett statligt organ som övervakar och vägleder hur bestämmelserna efterlevs. Den empiriska undersökningen visar att detta fungerar väl på det företag vi undersökt. Undersökningen har även tydliggjort hur gällande bestämmelser kan följas och anpassas beroende på verksamhet.

Rätten att vara ledig för att ta hand om sina barn har funnits i Svensk lagstiftning sedan 1930-talet. Då gällde denna rätt enbart mammor, och under mycket begränsade former. Bland annat krävdes en lång kvalifikationstid för att överhuvudtaget få utnyttja denna rätt. Dessutom var tiden man kunde vara ledig begränsad.

Sedan dess har föräldrars rätt att vara ledig utökats genom lagstiftning vid ett antal tillfällen. Frågan om jämställdhet på både arbetsmarknaden och i den privata sfären har varit en av de största drivkrafterna för dessa förändringar. Genom att även inkludera männen, det vill säga papporna, i rätten till att vara lediga för vård av barn har arbetslivet blivit mer jämställt och det ses nu som en naturlig del av en arbetstagares liv att denne kan komma att begära ledighet för att vara hemma med barn.

Arbetsdomstolen har genom sin praxis visat att jämställdheten inom arbetslivet är av stor betydelse och har genom sina domar visat sitt stöd för detta. Försämrade anställningsvillkor eller minskade anställningsförmåner är inte godtagbart på grund av uttag av föräldraledighet. Genom att tillförsäkra arbetstagare bibehållna rättigheter vid uttag av föräldraledighet menar arbetsdomstolen att detta i förlängningen kan leda till ett jämnare uttag av föräldraledigheten. Att även männen har samma rättigheter att vara hemma med sina barn är en bidragande faktor till ett mer jämställt arbetsliv.

Även Jämställdhetslagens regelverk skyddar föräldrar och dess rättigheter. Som gravid har arbetstagaren enligt denna lags regler ett skydd mot diskriminering på grund av graviditet. Denna regel omfattar alla situationer, både innan en anställning påbörjats till dess den avslutats. Även efter en anställnings avslutande gäller denna lag. Genom att ändra i Föräldraledighetslagen och införa ett missgynnande förbud och en paragraf om delad bevisbörda, gjorde det att dessa båda lagars regelverk fick en samverkande effekt.

Från och med 1 januari 2009 kommer en ny Diskrimineringslag att träda i kraft. Denna lag är en sammanslagning av Jämställdhetslagen och övriga diskrimineringslagar som finns idag. I och med denna sammanslagning menar regeringen att lagen ska bli enklare och mer lättillgänglig. Även denna nya lag innehåller de samverkande regler för jämställdheten inom arbetslivet som Jämställdhetslagen gör.

Syftet med uppsatsen är att undersöka de samverkande regler som finns i Föräldraledighetslagen och Jämställdhetslagen (Diskrimineringslagen). Vi vill med detta se vilka rättigheter i förhållandet arbetsgivare - arbetstagare föräldrar har.

Surrogatarrangemang har blivit ett alternativ för många ofrivilligt barnlösa par när de vill bilda familj. Det är inte reglerat i Sverige och det är heller inte lagligt att utföra sådana behandlingar inom den svenska hälso-sjukvården pga. ett implicit förbud enligt genlagen. Detta medför att många par åker utomlands för att uppfylla drömmen om ett barn. Det som diskuteras i uppsatsen är huruvida surrogatarrangemang bör legaliseras i Sverige och om surrogatarrangemang kan ändra synen på biologiskt/genetiskt moderskap. Den oskrivna moderskapspresumtionen gör det svårt att fastställa det rättsliga föräldraskapet till barn födda genom surrogatarrangemang vilket sätter barnet i en rättsosäker position. Varför har surrogatarrangemang blivit kontroversiellt? Moderskapspresumtionen har använts som ett sätt att markera etiskt motstånd mot surrogatarrangemang. Detta framgår dels av förarbeten till presumtionen och den utformning som den fick år 2003. Argument som vägt tungt för lagstiftningen är att surrogatarrangemang kan vara skadligt för kvinnor och barn samt att det anses vara en kränkning mot människovärdesprincipen. Lagstiftaren menar att en kvinnokropp används i sådana fall som medel för att åstadkomma någon annans mål. Lagstiftaren framför även att det kan vara svårt för den födande kvinnan att ge upp barnet efter födseln. Det finns olika vägar att genomföra ett surrogatarrangemang och det ena anses bättre än det andra. Debatten som framförts i Sverige har handlat om att antingen bör båda formerna, altruistiskt och kommersiellt surrogatarrangemang, förbjudas eller endast tillåta altruistiskt surrogatarrangemang. Altruistiskt anses för vissa mer accepterad eftersom denna form av surrogatarrangemang handlar om att en kvinna bär barnet utan att avtala om pengar i utbyte. I kommersiella surrogatarrangemang bär kvinnan barnet i utbyte mot ersättning vilket inte är lika accepterat av samhället.  Ett problem som belyses i uppsatsen är att det uppstår tydliga skillnader mellan beställande män och beställande kvinnor med genetisk koppling till barnet i surrogatarrangemang. Skillnaderna uppstår när parterna ska fastställas som rättsliga föräldrar. Med utgång i praxis framgår det att män genetiskt erkänns i större utsträckning än kvinnor av rättstillämparen. Den genetiska modern blir maktlös utan den genetiska faderns samtycke. Resultatet av denna undersökning blev att surrogatarrangemang är i behov av reglering i Sverige. Det som anses mest etiskt försvarbart är att legalisera altruistiska surrogatarrangemang. När äggdonationer legaliserades i Sverige pågick ungefär en likadan diskussion som det idag gör kring surrogatarrangemang, huruvida det är etiskt försvarbart eller inte. Idag är äggdonationer inget ovanligt när en kvinnas ägg är obrukbara och vi anser att framtiden kommer se likadan ut för surrogatarrangemang. Surrogatarrangemang kommer normaliseras i samhället och därför bör även lagstiftningen utvecklas i takt med samhället. Synen på vem som är barnets moder kommer att utvidgas och fler personer involveras, om surrogatarrangemang legaliseras. Barnet kommer få möjlighet till ett större nätverk av föräldrar och i altruistiska sammanhang kommer kvinnan som bär barnet ha en nära anknytning utan att vara rättslig förälder och vårdnadshavare. 

Avdragsrätt för bolag regleras främst i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen. I denna paragraf stadgas det att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Det finns dock regler som inskränker denna avdragsrätt även fast utgifterna uppfyller kravet på att vara kommersiellt motiverade. Dessa specialregler återfinns i 9 kap. 2 § inkomstskattelagen och stadgar bland annat förbudet mot avdrag för gåvor. Förhållandet mellan dessa två paragrafer har blivit aktuellt vid avgöranden rörande sponsorersättningar gjorda mellan företag och organisationer.

År 2014 nekades bolaget Saltå Kvarn AB avdragsrätt för kostnader hänförliga till klimatkompenserande åtgärder. Klimatkompensera innebär att finansiera en åtgärd utanför den egna organisationen vilken leder till någon form av utsläppsreduktion. Högsta förvaltningsdomstolen likställde detta förfarande med sponsring och fann till följd av det att inte medge avdrag för kostnaderna i verksamheten. Detta är det enda mål Högsta förvaltningsdomstolen har avgjort beträffande klimatkompensationer.  

Under 2016 behandlades två fall rörande klimatkompensationer av Förvaltningsrätten i Stockholm och i Luleå. Både Arla Foods AB och Max Hamburgerrestauranger AB nekades avdragsrätt precis som Saltå Kvarn AB. Omständigheterna för de bägge förstnämnda bolagen varierade dock mot de omständigheter som återfinns angående Saltå Kvarn AB. Detta togs det till synes ingen hänsyn till av förvaltningsrätterna och prejudikatet rörande Saltå Kvarn AB verkar ha fått ett allt för stort rättskällevärde.

Syftet med denna uppsats är därför att analysera vilket rättskällevärde Saltå Kvarn-domen har och om det således innebär att klimatkompensationer som bolag gör aldrig föranleder avdragsrätt.  

Slutsatsen är att det beror på ett bolags förutsättningar och vilka sakomständigheter som är aktuella i varje enskild fall. Det är således inte motiverat att påstå att klimatkompensationsåtgärder aldrig föranleder avdragsrätt. 

De flesta människor är nog överens om att ett barns huvudsakliga sysselsättning ska vara att upptäcka och lära sig om livet genom bland annat självständigt lekande, en trygg uppfostran och utbildning. Ett barn ska helt enkelt få vara ett barn. Denna grundtanke låg bland annat bakom Sveriges första egentliga arbetarskyddsförfattning år 1881 som syftade till att minderåriga inte skulle utsättas för skadlig inverkan på hälsa, kroppsutveckling eller moral genom arbete. I dagens Sverige arbetar barn inte längre i farliga gruvor eller fabriker, men i stället finns det de som hävdar att barn utsätts för skadligt arbete på ett helt annat sätt. 

Sociala medier är ett relativt sett nytt fenomen som visat sig vara en ekonomisk guldgruva när det kommer till reklamsamarbeten. Företag betalar så kallade influencers för att göra reklam för produkter eller tjänster på deras plattformar. Ett trick för att locka fler tittare som visat sig fungera är att använda barn i reklamsamarbeten. Detta kan emellertid anses kränka barnets rätt till skydd mot att utföra skadligt arbete samt att utnyttjas ekonomiskt. I Frankrike har man valt att definiera fenomenet som barnarbete och infört en ny lag där utnyttjande av barn under 16 år i kommersiella sammanhang på sociala medier kräver tillstånd från myndighet. 

Detta arbete syftar till att undersöka vilka rättigheter barnet har vid kommersiellt utnyttjande på sociala medier och om dessa rättigheter verkligen tillvaratas i praktiken, samt undersöka huruvida det bör ske en regelförändring av nuvarande lagstiftning för att stärka barnets skydd. I arbetet används den rättsdogmatiska och den rättsanalytiska metoden för att utreda vilka rättigheter barn har när det kommer till arbete på sociala medier och för att undersöka vad barnets bästa är. Detta görs genom att granska bland annat gällande lagstiftning, doktrin och förarbeten men också genom att granska diverse artiklar för att tolka hur utbrett fenomenet med barninfluencers är. Vidare kommer den nya franska lagen att gås igenom för att användas som stöd i analysen där en de lege ferenda-diskussion kommer att föras. 

I uppsatsen framgår att det finns både för- och motargument gällande frågan huruvida barnets nuvarande rättigheter faktiskt tillvaratas i praktiken. Att införa ett sanktionerat förbud för att stärka barns rättigheter skulle emellertid leda till många gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Den omständighet som i synnerhet problematiseras i uppsatsen är just avsaknaden av forskning gällande hur barn påverkas av det kommersiella utnyttjandet, varpå det objektiva perspektivet i principen om barnets bästa är svår att angripa. En lösning som i stället syftar till att styra föräldrars handlande genom till exempel rekommendationer eller riktlinjer från myndighet vore därför mer önskvärt med hänsyn till de många svåra gränsdragningar som föreligger. Uppsatsen avslutas med en uppmaning till lagstiftaren att närmare utreda hur barns arbetsbelastning ser ut vid inspelning av material till sociala medier samt i vilken utsträckning barnet i ett senare skede har rätt till eller får tillgång till eventuell ersättning. 

Inom skatterätten sökes ständigt nya förfaranden som inom lagstiftningens ramar leder till skatteförmåner. Ett sådant förfarande som blivit mycket vanligt inom fastighetsbranschen är paketering av fastigheter i aktiebolag eller ekonomiska föreningar varpå andelarna i dessa bolag avyttras. Detta genomförs som alternativ till en direkt fastighetsavyttring. Syftet med förfarandet är att de avyttrade andelarna ska klassificeras som näringsbetingade vilket innebär att kapitalvinsten därmed är skattefri. En förutsättning för att uppnå dessa skattekonsekvenser är dock att de avyttrade andelarna utgör kapitaltillgångar. Klassificeras istället andelarna som lagertillgångar kan bestämmelserna om näringsbetingade andelar inte tillämpas och avyttringen beskattas istället som rörelseintäkt.

Förfarandet ansågs länge okontroversiellt och föranledde heller ingen inkomstbeskattning. I två underinstansdomar under 2011 bedömdes dock andelarna vid ett sådant förfarande utgöra lagertillgångar vilket innebar att vinsterna beskattades. Detta skapade stor osäkerhet inom fastighetsbranschen avseende rättsläget vid sådana förfaranden. När målen senare prövats i högre instans har dock avyttringarna återigen ansetts vara skattefria. Till följd av knapphändiga motiveringar i målen kvarstår dock frågeställningar om vilka kriterier som är avgörande för om förfarandet leder till beskattning eller ej. Under 2012 avgjordes dessutom ett mål där paketering av en fastighet i ett handelsbolag med i huvudsak cypriotisk ägare ansågs utgöra skattflykt med tillämpning av skatteflyktslagen. Vad detta har för effekter på paketering av fastigheter i svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar framgår dock inte.

Syftet med denna uppsats är att utreda hur klassificeringen av andelarna vid fastighetspaketering bör bedömas utifrån gällande lagstiftning och praxis. Gränsdragningen mellan kapital- och lagertillgång avgör nämligen de inkomstskattekonsekvenser som följer av förfarandet. Uppsatsen utreder dessutom skattflyktslagens eventuella tillämpbarhet på paketering av fastigheter i svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar med utgångspunkt i Cypernmålet.

För att tillgodose detta syfte har en granskning genomförts av relevanta rättskällor bestående av framförallt lagstiftning, propositioner, rättsfall, statens offentliga utredningar samt skatterättslig doktrin. Med utgångspunkt i framförallt tre rättsfall har dessa rättskällor sedan analyserats. Resultatet av denna analys har utmynnat i de slutsatser som förhoppningsvis bidrar till tydligare indikationer för hur förfarandet bör bedömmas utifrån gällande lagstiftning. Slutsatsen är dock att om ambitionen är att begränsa eller förhindra denna typ av förfaranden bör detta göras genom ny lagstiftning som utormats efter de för förfarandet specifika förhållandena.

Rätten att bli bortglömd uppstod under 2014 i.o.m. EU-domstolens avgörande, Costeja mot Google. Rättigheten i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (GDPR) blev under 2018 lag i samtliga 28 EU-länder. En av de viktigaste förändringarna via GDPR är den breda definitionen av personuppgifter. Under GDPR kan alla data som identifierar en person betraktas som personuppgifter. Biometriska data, genetiska data och data som rör enskildas kulturella eller ekonomiska aspekter ligger nu inom lagens område. Rätten att bli bortglömd stadgas i art. 17 GDPR och har medfört nya spelregler angående den enskildas integritet på internet. Syftet med GDPR är huvudsakligen att stärka individers befintliga rättigheter och se till att enskilda får mer kontroll över sina personuppgifter, men också att harmonisera EU:s regler om skydd av personuppgifter och därmed skapa affärsmöjligheter och främja innovation.

GDPR är en besvärlig och svårtolkad uppsättning av bestämmelser att tillämpa. Ur den registrerades perspektiv är det viktigt att behandlingen sker korrekt från första början. Den stödjande och rådgivande rollen hos datainspektionen är således av stort värde, då kränkningar sällan kan läkas i efterhand. Det åligger den personuppgiftsansvariga att, i varje enskilt fall när den registrerade utövar rättigheten att bli bortglömd, bedöma om personuppgiften ska raderas eller inte. Personuppgiftsansvariga företag har dock ett eget intresse att begränsa tillämpningsområdet angående rättigheten, då sökresultatens träffsäkerhet minskar när rättigheten tillämpas. Det kan härav frågas om det verkligen är förmånligt att personuppgiftsansvariga företag utgör den s.k. första ”instansen” eftersom dessa organisationer kan anses vara partiska. Ett effektivt rättsmedel, i enlighet med art. 47 i rättighetsstadgan, utgör en vital del av att säkerställa att rätten att bli bortglöm. Detta arbete granskar och ifrågasätter om ett s.k. effektivt rättsmedel föreligger i Sverige. 

Bestämmelser om riksdagens överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet stadgas i svensk grundlag. Enligt grundlagen kan riksdagen inom ramen för samarbetet överlåta beslutanderätt som inte rör principer för statsskicket. Det är ostridigt att svenska offentlighetsprincipen utgör en av principerna för det svenska statsskicket. Det är även ostridigt att Sverige som medlem i EU fullt ut ska följa EU-rätten. Yttrandefriheten och den personliga integriteten är grundlagsskyddade rättigheter och kan ibland utgöra varandras motsatser. Yttrandefriheten skyddar våra demokratiska rättigheter att få yttra oss och ta del av information, medan rätten till personlig integritet skyddar oss från att inte förekomma i sammanhang där vi inte vill delta. GDPR stadgar att rätten till radering inte får strida emot bestämmelser om tryck- och yttrandefrihet. Detta arbete reder ut förhållandet mellan rätten att bli bortglömd och grundlagarna angående yttrande- och informationsfrihet samt offentlighetsprincipen. 

GDPR gäller för alla organisationer, överallt i hela världen som behandlar personuppgifterna för EU-medborgare. En fråga som har uppstått är hur långt räckvidden rätten till radering sträcker sig. Det finns en oro att rätten bara är värt någonting om den gäller universellt. Annars blir den enskildas förflutna lätt synlig, trots att hen utnyttjat rätten till radering, för amerikanska kollegor eller till och med av en EU-medborgare som kan förfalska sin IP-adress till ett land (en domän) utanför EU. En viktig aspekt som detta arbete analyserar är således om andra länder utanför EU har gjort någon form av inkorporering angående rättigheten eller om åtminstone samhället har ansett att rätten att bli bortglömd borde föras in i deras rättsordning.

I uppsatsen utreds om tiggande EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i Sverige och på vilka grunder, samt huruvida inkomster från tiggeri är skattepliktiga eller inte. Undersökningen rör sig därmed över två rättsområden: migrationsrätten och skatterätten.

I den migrationsrättsliga delen prövas de olika formerna för uppehållsrätt i utlänningslagen (2005:716) och mot EU-domstolens praxis för att fastställa när tiggande EU-medborgare har uppehållsrätt och när inte så är fallet. Grunderna för avvisning och utvisning gås även igenom för att ge en övergripande bild av reglerna kring uppehållsrätten.

I den skatterättsliga delen prövas frågan om tiggande EU-medborgare är skyldiga att betala skatt i Sverige och om inkomster från tiggeri är skattepliktiga. Till detta prövas om inkomsten kan hänföras till gåvoundantaget som finns i 8 kap. inkomstskattelagen. Tyngdpunkten i uppsatsen läggs vid denna prövning, som visar på goda grunder för att så inte är fallet.  En likhetsbedömning utförs även mellan gatumusikanters och tiggares inkomster för att ytterligare klargöra rättsläget.

I uppsatsen visas att flertalet tiggande EU-medborgare som vistas i Sverige inte har uppehållsrätt här enligt gällande rätt, samt hur överskridelser av den legala vistelsen aktiverar skatteplikten.

Personlig assistans är en relativt ny yrkesgrupp som skall utföra grundläggande behov åt brukaren så att denne har möjligheten att leva som alla andra. I arbetsmiljölagen (1977:1160; AML) finns regler om skyldigheter för arbetsgivare att verka för en god arbetsmiljö för sina arbetstagare samt att förebygga ohälsa och olycksfall. Denna lag utgör en rättighetslag för personliga assistenter. Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag för brukare med stora och varaktiga funktionshinder. I denna lag är brukares självbestämmande centralt.

Det förekommer dock att bestämmelser i dessa lagar hamnar i konflikt med varandra, vilket medför att personliga assistenters rättigheter ställs mot brukares rättigheter. Ingenstans finns det uttryckt att den ena lagen står över den andra men ofta utfaller praktiken i att personliga assistenter i dessa fall får ge vika för brukarens självbestämmande. Detta kan medföra praktiska problem för vårt uppsatsföretags personliga assistenter och dess brukare.

Företaget som vi skriver vårt examensarbete för är ett privat assistansföretag med omkring 150 anställda personlig assistenter. En av deras viktigaste uppgifter är att matcha den personliga assistentens och brukarens intressen.

Vi har i denna studie valt att inrikta oss mot psykosocial arbetsmiljö och ämnar genom intervjuer belysa ett antal personliga assistenters arbetssituation och deras tankar och upplevelser kring denna, med fokus på de motsättningar som kan uppstå i rättighetslagarna arbetsmiljölagen (1977:1160, AML) och lag om stöd och service för vissa funktionshindrade (1993:387, LSS). Vi har valt att undersöka och besvara följande frågeställningar:

Vad uttrycker arbetsmiljölagstiftningen om den personliga assistentens rättigheter?

Vilken inverkan har lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade på den personliga assistentens arbetsskyldighet?

Hur upplever de intervjuade personliga assistenterna sin psykosociala arbetssituation?

Hur förhåller sig den teoretiska konflikten i praktiken utifrån de anställdas perspektiv?

Vi analyserar de personliga assistenternas psykosociala arbetsmiljö utifrån Karaseks krav och kontroll, Johnsons vidareutvecklade dimension av modellen med socialt stöd samt även Antonovskys KASAM-modell. Vidare använder vi lagstiftning till grunden för vår uppsats. Utgångspunkten är att en personlig assistent skall utföra de funktionshindrades rätt enligt LSS så länge arbetsuppgifterna inte är farliga, förbjudna eller kränker den personliga assistenten. Vi har kommit fram till att upplevelsen av arbetssituationen för våra intervjupersoner skiljer sig beroende på vilken känsla av sammanhang de känner i arbetet.

Det är inte alltid företagen går med vinst utan det händer att ett beskattningsår slutar med en förlust. Lagstiftningen i Sverige och även internationellt tillåter företagen att spara denna förlust till ett år med vinst vilket resulterar i ett lägre skattemässigt resultat. I det fall flera beskattningsår slutar i förlust får de läggas till tidigare förluster och sparas ackumulerade för att rullas framåt på obestämt tid. Reglerna avseende förlustutjämning har funnits lagstadgat sedan 1960 och de resonemang som finns i föregående utredningar gäller i mycket fortfarande idag. Idag återfinns reglerna för denna förlustreglering, underskottsavdrag, i  Inkomstskattelagens (1999:1229) 40:e kapitel och har sedan införandet genomgått många förändringar i form av både förenklingar och spärrande lagstiftning. Grunderna i lagstiftningen finns dock kvar i dagens lagstiftning avseende metoder och förhållningssätt. Lagstiftaren vidhåller sin ståndpunkt medan flera aktörer på marknaden som är kunniga på området ifrågasätter vissa förhållningssätt och regleringar främst i form av spärrlagstiftning. Regelverket har ett allmänt rykte om sig att vara krångligt och svårtolkat men dess konstruktion försvaras av lagstiftaren genom att det krävs så pass avancerad lagstiftning för att uppfylla grundsyftet med spärrlagstiftningen, att hindra handeln med s.k. skalbolag. Spärrarna i lagstiftningen aktiveras av förändringar i ägarkonstruktionen vid förvärv av andelar i ett underskottsföretag.

Det finns flera alternativ till resultatutjämning som tillämpas och tillämpats av flera länder internationellt sett och de svenska utredningarna alla fokuserat på samma metod – förlustavdrag genom carry forward. Metoden innebär att ett beskattningsårs förlust får sparas genom att rullas framåt och kvittas mot ett efterföljande års positiva resultat. Förutom denna metod finns även två andra sätt att genomföra ett förlustavdrag. Det finns en metod som innebär utjämning bakåt i tiden, carry back, samt en fullständig metod, recoupment, som leder till en negativ skatt för ett förlustår.

En av huvudorsakerna till svårigheterna med tillämpningen av lagen anses ligga i de många odefinierade och tvetydliga begrepp kapitlet innehåller. Det saknas sedan tidigare tydliga definitioner av deras innebörd i förarbeten vilket leder till problem vid tolkningen av reglernas verkan. Ramen för regelverket har istället i mångt och mycket klargjorts genom praxis vilket i huvudsak reglerar tillämpningen av detta kapitel i Inkomstskattelagen (IL).

För att förhindra möjligheten till undandragande av skatt genom handel med förlustbolag, skalbolag, infördes även en spärrlagstiftning. Regelverket innebär att i de fall andelar motsvarar bestämmande inflytande förvärvas aktiveras en spärr. Det gäller främst för det förvärvade bolagets underskott från tidigare beskattningsår. Spärrarna består av dels en beloppsspärr baserad på förvärvsbeloppet samt dels en koncernbidragsspärr som hindrar möjligheten till utjämning genom koncernbidrag.

Valet av utjämningsmetod gjordes 1958 under den utredning som föregick lagstiftningen 1960. Fortsättningsvis håller efterföljande utredningar fast vid samma metod trots att det gått många år sedan dess och att utvecklingen både nationell och internationellt genomgått stora förändringar. Vårt förhållningssätt till verksamheter har även förändrats och handeln sker inte enbart inom landets gränser utan även till stor del internationellt. Vi ingår även numer i ett samarbete, EU, som förutsätter att medlemmarna ska arbeta över länders gränser och främja ett unisont klimat. Kanske borde det även innebära en översikt över lagstiftning som skiljer sig från andra länder som är våra konkurrenter för att om möjligt öka våra konkurrensfördelar till att komma närmare deras lagstiftning.

Rättsläget för avdragsrätten av tidigare års underskott bestäms i stor mån av praxis på området. De begrepp som styr tillämpningen av regelverket saknar stundom helt definition även i de förarbeten som föregått stiftandet. Kritiken för detta är omfattande inom doktrinen eftersom reglerna blir svåra att överskåda och tillämpa. Den förenkling som var syftet med skattereformen som inleddes i slutet av 1980-talet syns inte i detta regelverk. Bristen på definitioner och förklaringar gör att tolkning även måste sökas inom andra områden och på så vis bilda praxis på området.

Området är krångligt och det är stundtals svårt att tolka verkningarna av ett agerande tillfredställande. Det räcker inte på långa vägar att låta sig ledas av kapitlets paragrafer utan ett måste att läsa in sig på den omfattande praxis som finns inom ämnet. Som ett led i denna problematik innebär det att området är mycket konsultvänligt som i vissa fall ändå kräver förhandsbesked för att säkerställa bedömningen av förvärvet eller omstruktureringen.

I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten som innehåller evighetskemikalien PFAS. Tidigare har försök att begränsa enskilda PFAS-ämnen endast resulterat i att det förbjudna ämnet i fråga har bytts ut till ett annat PFAS-ämne. Den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har utfärdat rapporten Annex XV Restriction Report, Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) där två förslag om hur begränsningen av PFAS-ämnena kan utformas har introducerats. Rapporten presenterar möjligheten att utfärda ett generellt förbud av alla PFAS-ämnen. Om beslutet om en generell begränsning fattas i den Europeiska unionen (EU) kan det bli ett av de största förbuden någonsin mot kemiska ämnen i Europa.

Arbetets syfte är att utreda huruvida de presenterade förslagen för hur PFAS ska begränsas i begränsningsrapporten är ändamålsenligt utformade utifrån konceptet av effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen analyseras med hjälp av miljörättsvetenskaplig metod och ställs i relation till begreppet hållbar utveckling. Att undersöka om begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade är särskilt intressant, eftersom ett beslut som begränsar PFAS-användningen enligt de presenterade förslagen skulle påverka såväl EU:s ekonomi som ekologi. Om ett juridiskt beslut fattas, måste det vara väl avvägt och nå önskad effekt, särskilt när det påverkar hela EU. I uppsatsen utreds vidare vilket begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av god dricksvattenkvalitet och människors hälsa, samt hurbegränsningsförslagen förhåller sig till en hållbar utveckling.

Efter en analys av begränsningsrapporten dras slutsatsen att båda begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade utifrån effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen är utformade så att de riktar begränsningar mot aktörer (människor) för att motverka att deras agerande har negativ inverkan på reaktörer (naturen och miljön). Begränsningsförslagen är dock olika orienterade. Begränsningsförslag två är mer aktörsorienterat än begränsningsförslag ett, eftersom begränsningsförslag två tar en större hänsyn till industrisektorns intressen. Båda begränsningsförslagen har ändå en starkt reaktörsfokuserad karaktär, eftersom de hindrar PFAS-användning från att förorena miljön. Ohållbar miljöpåverkan till följd av användning av PFAS kan motiveras i vissa fall, om det tillgodoser allmänna intressen eller är nödvändigt av lagtekniska skäl.

Vidare dras slutsatsen att det begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av goddricksvattenkvalitet är begränsningsförslag ett. Behovet av god hälsa bör kunna tillgodoses bäst genom begränsningsförslag ett för den största gruppen människor, eftersom detbegränsningsförslaget inte tillåter några undantag från PFAS-förbudet. Ett begränsningsförslagsom inte tillåter undantag möjliggör för en mindre mängd PFAS-exponering. Den gruppmänniskor i EU som är i behov av PFAS i medicinskt syfte kan dock dra nytta av att begränsningsförslag två tillåter användningsspecifika undantag.

Avslutningsvis dras slutsatsen att båda begränsnignsförslagen leder till en reduktion av PFAS-utsläpp samt PFAS-exponering och är således hållbara utifrån ekologisk hållbarhet. Utifrån ekonomisk hållbarhet bör begränsningsförslag två vara mest gynnsamt, eftersom det är mest troligt att tillåta en hanterbar omställning för de olika industrisektorerna. Utifrån sociala aspekter av hållbarhet såsom hälsa, välbefinnande och privatekonomi, bör begränsningsförslagett vara det mest gynnsamma begränsningsalternativet. Detta trots att begränsningsförslag två tillåter medicinsk användning av PFAS samt tar en större hänsyn till industrisektorns ekonomi,vilket påverkar enskildas privatekonomi.

Genom att välja de länder inom EU som kan tänkas ha störst inverkan inför framtidens EU-rätt försöker vi urskilja genom arbetsrättshistorien vad det finns för traditioner när det gäller sedvänjor, arbetarrörelser och arbetsrätt. Uppsatsen är en komparativ studie för att belysa de fyra ländernas olikheter och likheter. Dessutom försöka analysera orsaker och orsakssamband. De länder som studeras närmare i uppsatsen är Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Ett av länderna var först med att lagstifta kollektivavtalet och det var redan i slutet av 1800-talet. Övriga länder följde efter i början av 1900-talet. Sedan hur de har valt på olika sätt tillämpa och utveckla arbetsrätten. Vissa har haft kraftig turbulens i form av krig, andra kanske har haft större inslag av socialism eller av liberalism. Det finns tänkbara förklaringar till varför det ser ut som det gör i modern arbetsrätt. Sverige har gett kollektivavtalet en tyngre funktion i samhället medan Frankrike har valt att tillämpa en minimilagstiftning. Storbritannien har valt att inte bruka kollektivavtalet, så avtalet kan sägas ha blivit obsolet. Tyskland har förmånlighetsprincipen vilket innebär att det mer fördelaktiga villkoret ska vara gällande. Sedan har vi allmängiltighetsförklaring av kollektivavtal som täcker en bransch eller geografiskt område och som även används på utländsk arbetskraft/företag. I och med den fria arbetskraftsinvandringen och EU-rätten, är den förenlig med de nationella sedvänjorna och arbetsrättskulturen. Det finns olika alternativa lösningar för att lösa anställningsvillkoren, med eller utan statlig inblandning. Sverige har överlåtit den delen till parterna att förhandla om, medan Tyskland och Frankrike väljer mer statliga interventioner och viss del förhandlingar och slutligen Storbritannien väljer man inget av dem. Det finns också skillnader och likheter i hur länderna tillämpar stridsåtgärder på arbetsmarknaden och den här studien behandlar frågan i olika avsnitt med avsikt att få en fördjupad kunskap om ämnet.

Uppsatsen ger också en historisk bakgrund till de olika länderna rättsuppbyggnad, för att öka förståelsen för varför ser ut som det gör idag.

Varumärkesrätten är ett modernt rättsområde nära sammankopplat med marknadens strukturer. Därmed är det naturligt att rättsområdet är föränderligt och trendkänsligt och utvecklas i takt med att nya behov uppstår på marknaden. Allt mer kan idag utgöra ett varumärke, och varumärken används som något mer än endast en symbol som särskiljer innehavarens varor från andras. Detta föranleder uppsatsens undersökningsobjekt som utgörs av två tendenser, en ökad betydelse och omfattning av funktionsläran samt ökade registreringsmöjligheter för otraditionella varumärken. Tendenserna utgör grunden för framställningen som angrips genom två teser, ökade registreringsmöjligheter i kombination med en acceptans av fler funktioner samt ett större fokus på funktionsanalysen vid intrångsbedömningar medför en oklarhet för otraditionella varumärkens skyddsomfång samt en oklarhet gällande otraditionella varumärkens skyddsomfång får konsekvenser för såväl varumärkesinnehavare och konkurrenter på marknaden.

Genom den av EUD uttalade funktionsanalysen krävs skada på någon av ett varumärkes funktioner för att varumärkesintrång ska föreligga vid dubbel identitet. Därmed är skyddet mot dubbel identitet inte längre absolut, vilket kan motiveras av såväl yttrandefrihet som konkurrensskäl. Vilka funktioner som anses rättsligt skyddsvärda, vad som ligger i de olika funktionerna, samt vad som ska anses skada en funktion, d.v.s. funktionsläran, är ännu inte klarlagd till fullo. Utvecklingen kan således i mångt och mycket anses vara i sin linda. Funktionsläran får verkningar i två riktningar för varumärkens skyddsomfång, ett utökat antal funktioner ökar skyddsomfånget, medan kravet på skada för att intrång ska föreligga vid dubbel identitet verkar inskränkande på skyddsomfånget. Det är således svårt att dra generella slutsatser om funktionslärans inverkan på varumärkens skyddsomfång, betydande oklarhet råder.

Idag kan allt som uppfyller kraven för varumärkesregistrering, framförallt grafisk återgivning och särskiljningsförmåga, utgöra ett varumärke. Gällande vad som i framställningen refereras till som otraditionella varumärken, d.v.s. okonventionella varumärken, suggestiva varumärken och varumärken med härledd särskiljningsförmåga, finns idag utökade registreringsmöjligheter. Otraditionella varumärken har ett oklart skyddsomfång. Vad det ankommer suggestiva varumärken beror det framförallt på en ökning av registreringsmöjligheter i sig, samt det faktum att suggestiva märken har en låg ursprunglig särskiljningsförmåga som kan inarbetas till att bli starkare. Okonventionella varumärkens får på grund av sin karaktär som avviker från traditionella ord- och bildvarumärken generellt ett oklart skyddsomfång. Oklarheten blir än större genom avsaknaden av relevant praxis samt det faktum att konsumenter inte är vana att uppfatta dessa märken som varumärken. Härledda varumärken har varken ursprunglig eller inarbetad särskiljningsförmåga, varför dess skyddsomfång blir svårvärderat. Dessutom innebär härledning ett alternativt sätt att förvärva för registrering erforderlig särskiljningsförmåga, vilket ytterligare öppnar upp för fler registreringsmöjligheter vilket i sig bidrar till oklarhet.

Otraditionella varumärken har således ett oklart skyddsomfång i sig, vilket blir än svårare att avgränsa med hänsyn till oklarheterna kring funktionsläran. Oklarheter kring varumärkens skyddsomfång får konsekvenser för såväl varumärkesinnehavare som konkurrenter. 

The Employment Protection Act (1982:80; LAS) is one of the cornerstones of the labour law that regulates the relationship between employer and employee. The central rule as stated in 4 § LAS is valid for an indefinite term. LAS is a semi-optional law in accordance with 2 § LAS which facilitates deviation from the central rule.

Temporary employment is dealt with in 5 and 6 §§ LAS, regulations and collective bargaining agreements. The purpose of the legislative change on July 12007 was to simplify the use of temporary employment and to make the law more predictable and easier to interpret. The previous law was unnecessarily difficult for the employer to know when to put into practice. The government's objective was to limit employer's possibilities of keeping an employee on a temporary contract for a longer period of time. Shortening thetime that an employee can be on a temporary contract from three to two years during a five-year period with the same employer will increase the security and confidence of theemployee. Temporary employment contracts are an important way into the labour market for young people or for people with little work experience. These contracts also contribute to a more flexible and adaptable labour market even though the protection for the individual employee may be reduced.

The Government's bill suggested that temporary employment contracts should be entered into by either general fixed term employment, temporary substitute employment, seasonal employment or when the employee has attained the age of 67. Fixed term employment can be entered into without the employer giving particular reasons as to why, but the employer does have to show there is a need for contract work as opposed to permanent employees.

The Labour Court has defined temporary substitute work but it has not been made clear by laws or preparatory work. To employ temporary substitute workers, it is required that one of the permanent workforce is temporarily absent, or it has to be clearly stated in the employment agreement that the position is on a temporary substitute basis. It is also required that the employer state who the position is a substitute for in the permanent workforce as well as for how long the temporary position will be held. Seasonal employment can be entered into for certain periods of time/seasons if the work is dependent on the seasonal variations of the year. The aim for contracts for temporary employment for people over the age of 67 is to make it possible for older people to stay in employment after the retirement age.

Through the empirical study it was expressed that the interpretation of 5 § LAS is not clearly constructed and that the practitioner must look in preliminary work and other legal practices to establish the meaning of the legislator. For this reason, 5 § LAS is unclear for the individual employer and employee. It should be discussed as to whether the law should be redrafted.

I denna uppsats har vi utifrån SKTF-tidningens genomförda undersökning försökt att utreda huruvida den i undersökningen påstådda motsättningen mellan den för LOU grundläggande principen om affärsmässighet och möjligheterna att ställa sociala villkor i en offentlig upphandling existerar. Således blir även avsikten att studera vilka principer som påverkar möjligheterna att ställa sociala villkor enligt LOU samt att urskilja eventuella motsättningar mellan dessa principer och möjligheterna att ställa sociala villkor. Eftersom LOU står inför en förändring 1 januari år 2008 blir syftet också att försöka utreda om dessa förändringar kommer att leda till en tydligare reglering angående möjligheterna att ställa sociala villkor i en offentlig upphandling. Våra preciserade frågeställningar omfattas av forskningsfrågor som lyder som följer: Vilka motsättningar finns mellan LOU:s grundläggande principer och möjligheter att ställa sociala villkor? Och hur ställs sociala villkor i praktiken för att undvika dessa motsättningar? samt kommer införandet av NLOU att medföra en tydligare reglering av möjligheterna att ställa sociala villkor i offentlig upphandling än det som stadgats i LOU?

Vi använder oss av en traditionell juridisk metod för att fastställa gällande rätt, de lege lata. Utifrån doktrin och förarbeten har vi studerat LOU och NLOU för att klargöra vilka källor som utgör och påverkar gällande rätt. När det gäller sociala villkor i praktiken har vi utifrån SKTF-tidningens undersökning valt ut två representanter som används för att visa hur sociala villkor kan implementeras i en offentlig upphandling.

När det gäller motsättningarna mellan möjligheterna att ställa sociala villkor i en offentlig upphandling och iakttagande av de för LOU:s grundläggande principer anser vi att affärsmässighetskravet kan anses stå i strid med möjligheterna att ställa sociala villkor. Dock finns 1 kap. 18 b § LOU som anger att särskilda villkor i en upphandling får ställas i form av så kallade tillkommande kontraktsvillkor. Genom denna paragraf stadgas det att möjligheterna finns, att i kombination med affärsmässighetskravet ställa särskilda villkor om detta sker på konkurrensmässiga grunder. Hur utformandet av en offentlig upphandling där sociala villkor ställs ska se ut i praktiken anges dock inte genom lagens förarbeten. NLOU kommer att få en rent språkligt tydligare reglering av möjligheterna att ställa sociala villkor, men i förarbetena återfinns inte någon tydligare reglering av vad begreppet innebär samt var i den offentliga upphandlingen dessa villkor får ställas.

Sammanfattning

Det förekommer dagligen företag som anordnar tävlingar och lotterier på Facebook utan att ta hänsyn till lagar och regler. Företagen saknar allt som oftast lotteritillstånd och bryter därmed mot 9 § Lotterilagen. Det kan även ifrågasättas huruvida de tar hänsyn till bestämmelserna i Marknadsföringslagen (MFL). Marknadsrättsliga regler om god marknadsföringssed, reklamidentifiering och vilseledande marknadsföring är frågor som kan komma att bli aktuella vid en marknadsrättslig bedömning.

Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida det är förenligt med gällande rätt (de lege lata) för företag att lotta ut gåvor på Facebook genom att användarna skall gilla och dela en statusuppdatering. Samt att undersöka på vilket sätt det kan tänkas strida mot gällande lagstiftning för marknadsföringsåtgärder.

Det är idag tillåtet för företag att anordna pristävlingar, det som då krävs är att deltagarna genomför en viss motprestation. Saknas det krav på motprestation så anses det vara en utlottning i lagens mening. Ett sådant förfarande kräver lotteritillstånd, vilket ställer vissa krav på den ansökande.

Skillnaden mellan ett lotteri och en tävling är att en tävling skall innehålla ett prestationsmoment, där skickligheten skall vara avgörande, medan det i ett lotteri skall finnas ett slumpmoment. Förekommer det ett prestationsmoment som sedan avgörs med hjälp av ett slumpmoment så övergår tävlingen till att bli ett lotteri. Vad gäller Facebooktävlingar/-lotterier där en statusuppdatering skall gillas och delas handlar prestationsmomentet om två knapptryckningar, något som inte kan anses vara en tillräckligt stor motprestation. Det innebär att ett sådant förfarande skall anses utgöra ett lotteri och därmed faller in under Lotterilagens (LL) bestämmelser.

Lotterierna som förekommer på Facebook är att jämställa med säljfrämjande aktiviteter, vilka har till syfte att öka försäljningen. På den grunden kan företag i princip aldrig få ett lotteritillstånd då det inte har till syfte att främja ett allmännyttigt ändamål. Lotterier som saknar tillstånd strider mot 9 § LL och så även mot lagstridighetsprincipen i 5 § MFL. Vad gäller reklamidentifiering, så måste det anses att reklamidentifiering är så pass tydlig att det inte kan misstas som något annat än en marknadsföringsåtgärd och paragrafen kan därmed ej göras tillämplig. Att marknadsföra ett lotteri som i egentlig mening är olagligt och be användare att främja det anses vara att vilseleda användare att bryta mot lagen. Det handlar även om vilseledande marknadsföring då lotterier marknadsförs som en tävling när det egentligen är ett lotteri. Genomsnittskonsumenten är sällan medveten om vad skillnaden är och antar att han eller hon deltar i en tävling som är lagenlig.

The foundations of the Swedish labour market have shifted due to a number of new circumstances affecting its framework. Employment is no longer a right taken for granted but rather something one should work hard to achieve. Given the new conditions, employers are not only trying to ensure their own businesses survival but also uphold the structures of our society. Competition between enterprises forces management to forge new boundaries to maintain profitability.Concerns have arisen whether or not these so called management strategies are within the limitations of the law. As a result and as a response to the design of the labour laws creativity is peaking to overrun the statutory regulations. This thesis sole ambition is to grasp to what extent the employers can enhance and change terms of employment without breaking the law.Employment agreements concerning temporary employment are at large especially focused upon.

A strict jurisprudential method has been applied throughout the entire thesis to ensure the reliability of the results. The diversity of sources has been analyzed to assure the overall quality. The legal system at large represents important foundations as well as the historical perspectives. To capture the future foundations and limitations of our labour laws consideration should be acknowledged in comparison to our society’s ever changing demands.The laws and regulations concerning employment agreements can be extensively adjusted without influencing the employees’ rights. That enhances the employers’ power to manage the business in accordance to the shifting market conditions. Some consideration should, in the context, be acknowledged. If the laws are stretched to far the employment agreement will be declared invalid by court along with claims for financial retribution.

Due to the wide usage of different databases administrated by the Swedish government to keep control over its citizen’s the issue has arisen concerning if this information is subject for other purposes then originally acknowledged. Executives induced in recruitment for labour has over the years extended their need for information accumulated by these systems. Especially data from the criminal records registry are now being used as a normal step in the employment process among a vastly growing spectrum of enterprises and businesses all over the country. This thesis aims to illuminate the subject by grasp to what extent the described behaviour can be considered legally accepted according to the law or if these actions are inflicting with the foundational juridical principles that has to be ensured by the Swedish government due to our constitutional law.

A strict jurisprudential method has been applied throughout the entire thesis to ensure the reliability of the results. The diversity of sources has gently been put together to assure the overall quality. Relevant information for the task has been analysed to illustrate how fine the line really is between the employers’ demand for information and personal integrity. Usage of information concerning crime as a measurement to evaluate individuals in the employment process can in general not be supported due to the information presented in this thesis. The overall reason to this statement is based on the assumption that employers misuse their rights with reference to the purposes which originally were predetermined to secure the criminal records registry from external access.

Parallellt med den svenska regleringen av arv förekommer rättsformeln förmånsförvärv av livförsäkringsersättningar.

I svensk arvsrätt har bröstarvingar, avkomlingar till den avlidne, bästa arvsrätten. Under vissa förutsättningar kan emellertid en efterlevande make erhålla arv före bröstarvingarna som då istället blir efterarvingar. Arv till en efterlevande make utgår i regel med fri förfoganderätt, vilket innebär att en efterarvsrätt för bröstarvingarna aktualiseras. Detta medför att en kvotandel av arvet efter den först avlidne tilldelas dennes arvingar vid den efterlevandes frånfälle.

Inte sällan erhåller även den efterlevande maken medel från livförsäkringar i egenskap av förmånstagare. Diskussion har här uppstått huruvida en sekundosuccession till förmånsförvärvda ersättning kan anses föreligga. Inom området återfinns prejudikatet NJA 1975 s. 302 som anger en presumtionsregel som anför att en sekundosuccession i enlighet med arvsrättsliga regler skall presumeras, om inte omständigheter talar för annat.

Frågan ställs på sin spets när särkullbarns rätt debatteras, eftersom dessa i regel utfår sitt arv direkt och således inte blir efterarvingar i efterlevande makens bo. Ytterst blir följaktligen spörsmålet huruvida en försäkringsrättslig efterarvsrätt är avhängig en konkret efterarvsrätt enligt ärvdabalken eller kan uppkomma med hänsyn till övriga arvsrättsliga principer.

Rättsområdet får anses utgöra något av en juridisk gråzon, då det föreligger förhållandevis lite vägledning att tillgå. Till följd av detta får doktrin en tämligen stor betydelse i frågan. Vid beaktande av HDs ställningstagande i rättsfallet ovan avseende den arvsrättsliga reglering som föreligger, samt förarbeten av denna torde emellertid en efterarvsrätt till försäkringsmedel kunna föreligga för samtliga bröstarvingar.

Section 25-27, i.e. the rights of priority of the Employment Protection Act, is a form of post-employment protection which exists to support those employed on a part-time basis and former employees. When a vacancy arises an employer should first and foremost offer part-time employees employment at a higher level of occupation or offer employment to former employees. The various types of employment contracts, other than those valid for an indefinite term, have increased during the last decades on the Swedish labour market. Labour hire has become more common and therefore we find it interesting to investigate how the rights of priority apply.

The purpose of this thesis is to describe and analyze the law with regards to labour hire when people with rights of priority are available. We have formulated the following questions: what differentiates an employee and an assignee , to what extent is it possible to utilize labour hire rather than re-employ someone with rights of priority in accordance with Section 25 of the Employment Protection Act or offer a part-time employee employment at a higher level of occupation in accordance with Section 25a of the Employment Protection Act and are the possibilities for an employer in the public sector different from the possibilities for an employer in the private sector to utilize labour hire rather than re-employ someone with rights of priority in accordance with Section 25 of the Employment Protection Act or offer a part-time employee employment at a higher level of occupation in accordance with Section 25a of the Employment Protection Act?

There is no sole criterion that defines whether a person is an employee or an assignee. Instead, all existing circumstances in each particular case must be observed. However, there are two fundamental requirements that must be present in order for a person to be regarded as an employee. The first requirement is that the relationship between the two parties (the employer and the employee) is based on an agreement between the two. The second requirement is that the agreement has to encompass one party providing labour for the second. With this in mind, an employee in a labour hire organisation cannot be regarded as an employee in the company which has hired labour as in this case there is no contractual relationship between the employee and the company to whom the labour is provided.

For an employer to be looked upon as bypassing the rights of priority rules in a prohibited fashion a number of criteria must be fulfilled. Firstly, the employer must have disregarded the rights of priority and furthermore this act must be proved. Secondly, the employer must have consciously intended to do so. Ultimately, the action, with all specific circumstances taken into consideration, must be seen as tortious. There has been no ruling where labour hire has been determined as an act of prohibited bypassing of the rights of priority but the Labour Court has concluded that it cannot be excluded as a possibility. The rights of priority can only be applied when new staff are employed. Therefore, it is our opinion that an unlawful bypassing of the rights of priority rules could potentially occur when the hiring of an assignee is regarded as a new employment. For this to take place the “assignee” must be regarded as an employee. However, we find it difficult to see how hiring labour from a labour hire organization could be regarded as an unlawful bypassing of the rights of priority rules. Although the rights of priority differ in some ways for employees in the public sector we still consider that the possibility to utilize labour hire for employers in the public sector, when there are people with rights of priority available, is in principle unchanged in comparison to employers in the private sector.

I samband med att samhället och tekniken utvecklas ställs det krav på att även domstolsprocessen utvecklas för att möta de utmaningar som det annars skulle innebära med bland annat mer omfattande brottmål. Nya lagändringar trädde i kraft på det straffprocessrättsliga området den 1 januari 2022. 35 kap. 15 § rättegångsbalken är en ny bestämmelse som infördes. Motiven till att införa bestämmelsen var för att göra handläggningen av brottmål mer modern, flexibel och effektiv. Den förväntas göra skillnad i samtliga brottmål oavsett om de är omfattande eller inte.

Rättssäkerheten är central och kan beskrivas som att tillämpningen av rättsreglerna bland annat ska garantera förutsebarhet. En fråga är huruvida 35 kap. 15 § rättegångsbalken påverkar rättssäkerheten, men även den fria bevisvärderingen som innebär att rätten ska avgöra vad som är bevisat i målet efter en samvetsgrann prövning av allt som har förekommit. Principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration har länge utgjort grundstenar i processrätten. De har luckrats upp allteftersom reformer har skett på det processrättsliga området som exempelvis EMR-reformen som redogörs för i arbetet. Utöver frågan om 35 kap. 15 § rättegångsbalken påverkar rättssäkerheten och den fria bevisvärderingen, uppkommer även frågan om dessa principer påverkas. Därutöver diskuteras det i arbetet huruvida rättssamhället i stort påverkas av bestämmelsen.

I arbetet används den rättsdogmatiska metoden för att beskriva, systematisera samt tolka gällande rätt och den rättsanalytiska metoden för att analysera underrättsavgöranden. Arbetet har även inslag av den rättspolitiska metoden i analysen där en argumentation respektive diskussion förs och i slutsatserna där frågeställningarna besvaras, det förs en diskussion om alternativa möjligheter att tillgodose behoven som 35 kap. 15 § rättegångsbalken förväntas göra samt nya frågor belyses. Konsekvenser, risker och eventuella problem till följd av en tillämpning av bestämmelsen behandlas. I förarbetena till bestämmelsen har regeringen lyft fram att principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration fortfarande ska utgöra grunden för prövningen i domstol. Exempel på konsekvenser som uppmärksammas är om bestämmelsen är förenlig med den misstänktes/tilltalades rätt till en rättvis rättegång och principen om parternas likställdhet i enlighet med artikel 6 Europakonventionen samt frågan om rättskipningen riskerar att förskjutas från domstol till de brottsutredande instanserna. Frågan om hur lämplighetsprövningen enligt bestämmelsen bör göras blir därmed central.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att muntlighetsprincipen påverkas av 35 kap. 15 § rättegångsbalken, medan principerna om omedelbarhet och koncentration inte nödvändigtvis luckras upp. Vad gäller koncentrationsprincipen kommer jag fram till att den inte mjukas upp under förutsättning att betydelsen av en sammanhållen rättegång med möjlighet att överblicka bevisningen i ett sammanhang som faktor som ingår i lämplighetsprövningen beaktas. Därutöver konstateras det, utifrån avgöranden från underrätterna som har tillämpat 35 kap. 15 § rättegångsbalken, att samtliga faktorer som ingår i lämplighetsprövningen inte har vägts in i fråga om att tillåta bevis enligt bestämmelsen.