Många vattendrag i Europa är påverkade av mänskliga aktiviteter som jordbruk, skogsbruk, vattenkraft och annan industriell verksamhet. Vattenkraftens effekter på vandrande fiskarter har varit kända sedan länge och man har arbetat med fiskvägar för uppströmspassage i flera hundra år. Ett problem som då inte beaktats är att fisken både måste ha tillgång till habitat för reproduktion och uppväxt, samt att de även måste kunna passera samma vandringshinder vid nedströmsvandringen. Modern rehabilitering av reglerade vattendrag beaktar dock både fiskens behov av fria vandringsvägar och tillgång på lämpligt habitat.
Budgeten för åtgärdsarbetet är oftast begränsad och man behöver därför prioritera. Dessutom kan åtgärdsarbetet ta lång tid och det är därför angeläget att börja med de objekt som är speciellt angelägna. Det är inte alltid självklart hur en sådan prioritering skall ske och för att ordningen för åtgärdsarbetet ska vara tydlig och arbetet kunna utföras kostnadseffektivt kan det vara till stor hjälp att använda någon form av verktyg. Det är dock viktigt att välja rätt verktyg och vid valkriterierna bör man beakta hur verktyget värderar och prioriterar åtgärdsnyttan. Slutligen kommer ett sådant verktyg alltid vara en förenkling av verkligheten och man bör således låta det utgöra en del av ett beslutsunderlag som kompletteras med annan information.
Gavleån ligger i Gästrikland och dess huvudfåra utgörs av en 30 km lång sträcka med 62 meters fallhöjd mellan Storsjön och mynningen i Bottenhavet. Det finns åtta kraftverk längs denna sträcka, men inga fiskpassager. Därför är i dag bara de nedersta 2 km av ån tillgängliga för fiskarter som vandrar upp från havet för reproduktion, tillväxt och övervintring. Större delen av strömsträckorna i Gavleåns huvudfåra är indämda av kraftverken och ån har länge ansetts ha låga naturvärden. I takt med att den allmänna miljömedvetenheten har ökat och ny lagstiftning som Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) och Ålförordningen (1100⁄2007⁄EC) har ställt högre krav på rehabilitering av påverkade vattendrag har dock även Gavleåns potential diskuterats. Till följd av detta har ägaren av de flesta kraftverken i Gavleån, Gävle Kraftvärme AB, tillsammans med Länsstyrelsen i Gävleborg, Gävle kommun och Naturskyddsföreningen beslutat att utreda åtgärdspotentialen för Gavleån inom ramen för projektet ”Återställande av fiskvandring i Gästrikland”. Utredningen består i en fiskeribiologisk och teknisk analys av problemen för migrationsberoende fauna och dess biologiska situation i dag, samt vilka mål som kan uppnås om de rätta åtgärderna tas. Grundläggande frågor som projektet försökt besvara är ”Vilka åtgärder behövs för att rehabilitera Gavleån för vandrande fiskarter, var gör åtgärder god naturvårdsnytta och kan kostnads- och energismarta lösningar implementeras som inte äventyrar vattenkraftsproduktionen?”
Gavleån och dess biflödens morfologiska status och fisksamhällenas sammansättning har inventerats och redovisas i delrapporten ”Återställande av fiskvandring i Gästrikland - Fisksamhällen, habitattillgång och rehabiliteringspotential i Gavleån”. Innevarande rapport utgör den andra delrapporten och sätter resultaten från provfisken och biotopkarteringen i ett åtgärdssammanhang och värderar åtgärdsnyttan med hjälp av olika prioriteringsverktyg. Slutligen används detta underlag för att rekommendera åtgärdsprogram som syftar till att långsiktigt och hållbart förvalta Gavleåns värden från såväl biologiska, samhällsekonomiska, sociala och kulturella perspektiv utan att allvarligt försämra förutsättningen för vattenkraftproduktion vid åns kraftverk.
I ett första steg har vi bedömt vilka möjligheter som finns till att återskapa uppströms- och nedströmspassage för fisk vid kraftverken. Dessutom har dagens habitattillgång utretts och potentialen för habitatrestaurering värderats. I nästa steg har resultaten från biotopkartering och provfisken använts för att med hjälp av modeller och prioriteringsverktyg analysera vilken effekt åtgärderna förväntas ha på fiskbestånden. Detta har först studerats för hela fisksamhället utifrån tillgång och lokalisering av strömmande habitat samt förekommande fiskarters vandringsbenägenhet, skyddsvärde och kraftverkens fallhöjd som ett grovt mått på åtgärdens komplexitet och därtill hörande åtgärdskostnad. Därefter har en liknande analys på åtgärdsnyttan genomförts för Gavleåns havsöringspopulation, där resultatet presenteras i form av förväntat antal återvändande havsöringhonor till de olika delsträckorna förutsatt att både uppströms- och nedströmspassage åtgärdas. Slutligen testades två scenarier grundat på dagens habitattillgång respektive motsvarande tillgång efter en omfattande habitatrestaurering.
Prioriteringsverktygen och resultaten från provfisken och bitopkartering visar främst att åtgärdsnyttan för vandrande strömlevande fiskarter är störst vid kraftverken i Gavleåns nedre och övre delar, eftersom det är här det i dag finns skyddsvärda fiskarter samt kvarvarande strömmande habitat, som dock är i stort behov av biotopåterställning. Troligen har det historiskt sett aldrig funnits möjlighet till fiskvandring längre än till de första strida strömsträckorna med fallhöjd i nedre Gavleån för svagsimmande arter, och endast lax, havsöring, nejonöga och ål har nått längre i ån. Det finns inte belagt att lax eller havsöring nått högre upp i Gavleån än strax uppströms Mackmyra-området.
I mitten av ån saknas i dag såväl strömmande habitat som skyddsvärda fiskarter. De historiska strömsträckorna är idag stort sett överdämda av dammar i denna del av Gavleån. Dessutom har kraftverken där störst fallhöjd och produktion, vilket i kombination med svårigheter att anlägga åtgärder gör att dessa får en låg prioritet. Vi har utifrån dessa resultat identifierat två prioriterade åtgärdspaket.
Högst åtgärdsprioritet får Gavleåns nedre delar på sträckan från havet till Tolvfors kraftverk, dvs. återskapad uppströms- och nedströmspassage vid Strömsborgs och Strömdalens kraftverk. Åluppsamlingen av från havet uppvandrande ålyngel måste ske med bästa i dag tillgängliga teknik (BAT), vilket efter att fiskvägar anlagts vid Strömsborg och Strödalen lämpligen sker vid Tolvfors kraaftverk.
Dessutom behövs habitatrestaurering längs hela sträckan inklusive torrfåran vid Tolvfors kraftverk. För att åtgärderna vid Strömsborgs och Strömdalens kraftverk ska få maximal effekt behöver ett omfattande återställningsarbete ske också av biflödet Kungsbäcken. Fokus för åtgärdsarbetet i detta område ligger på diadroma arter som vandrar upp i Gavleån från havet för reproduktion, födosök samt övervintring, t.ex. ål, lax, flodnejonöga, öring och sik.
Näst högst åtgärdsprioritet får Gavleåns övre delar på sträckan från Åbyfors kraftverk till Storsjön, vilket innebär passagefrämjande åtgärder och habitatrestaurering vid dammen i norra fåran vid Hälleströmmens kraftverk och vid Forsbacka kraftverk. För att åtgärderna vid Hälleströmsdammen och Forsbacka kraftverk ska få maximal effekt behöver ett omfattande återställningsarbete ske av norra fåran vid Mackmyra (av vissa kallad Hälleströmmen) samt i Spikåsbäcken som mynnar nedströms Mackmyra kraftverk. Sannolikt behövs även en åtgärd för nedströmspassage från Hälleströmmens kraftverk till Hälleströmmen. Fokus för åtgärdsarbetet i detta område ligger på potamodroma arter som vandrar mellan Gavleån, Hälleströmmen och Spikåsbäcken, samt arter som vandrar till och från Storsjön, t.ex. ål, öring, lake, harr och gös. Speciellt högt prioriterad är den blankål som vandrar ut från Storsjön och som bör samlas in vid Forsbacka kraftverk för transport nedströms förbi de övriga sju kraftverken. Inga passagefrämjande åtgärder bedöms således i dag vara motiverade vid Tolvfors, Prästforsen, Åbyfors och Mackmyra kraftverk, medan endast en nedströmspassage behövs vid Hälleströmmens kraftverk.
Arbetet att ta fram ett beslutsunderlag för åtgärdsarbete kan vara omfattande, men väger man denna kostnad mot kostnaderna för att genomföra åtgärder utan att veta om något åtgärdsbehov finns, hur åtgärderna bör utformas och var de ger störst nytta, är det välinvesterade pengar. I åtgärdsarbetet som helhet utgör kostnader för förstudie och uppföljning en liten andel, i synnerhet om man tar i beaktande kostnader för felaktigt utformade och placerade i åtgärder i avsaknad av beslutsunderlag. I framtiden kommer väl genomförda åtgärdsprojekt öka acceptansen både för naturvård och vattenkraft.