Den här uppsatsen har tagit sin utgångspunkt i forskning som pekar på att det finns en klyfta mellan de gymnasieelever som identifierar sig som religiösa respektive ickereligiösa. Religionskunskapsämnet (GY11) skulle kunna vara en brobyggare dem emellan. För att förenkla ett möte begrundade uppsatsen om den religiösa terminologin skapade hinder och om det hade kunnat avhjälpas med ett abstraktare språk. I uppsatsen översattes åskådningar och religioner till kunskapssystem, vilka definierades som socialt konstruerade. För att åskådliggöra den inverkan kunskapssystemen har på hur världen kategoriseras, användes begreppet politisk ontologi. Begreppet användes för att analysera religionskunskapsämnet i GY11. Därefter visades hur politisk ontologi kunde användas didaktiskt i undervisningen med hjälp av ontic. Det skulle kunna vara ett sätt att påvisa att lärarna och eleverna befunne sig i en metafysik som influerade hur deras verklighetsbild konstruerats. Genom att se verkligheten som en social konstruktion, resonerade uppsatsen, fick eleverna verktyg att kunna analysera hur en religiös respektive en ickereligiös åskådning inverkade på hur världen kategoriserades, samt skulle kunna ställa frågor om dess möjlighetsbetingelser vore uttömda.

This thesis has started with the premiss shown in research which point to a gap between pupils in the Swedish upper secondary school who identify themselves as either religious or non-religious. Religious education (GY11) could be the link between them. This thesis assumed that an abstract terminology could have facilitated the meeting between the two groups. Therefore religious and non-religious worldviews were translated into systems of knowledge, which were socially constructed. The concept of political ontology was used to visualize how systems of knowledge were categorizing the world. The concept was used to analyse RE described in GY11. Thenceforth it was shown how political ontology could be used didactically in a classroom context through the concept of ontic, whereby the teacher could demonstrate that the pupils were in a metaphysical realm which influenced how they accepted a reality which was endogenously objective. By seeing the reality as socially constructed, assumed the thesis, could the pupils receive tools to be able to analyse how either a religious or a non-religious worldview affected how the world were categorised, and to be able to ask questions if the conditions of possibility were exhausted.