Ett grundläggande syfte bakom EU:s konkurrensrätt är att främja och skydda en effektiv konkurrens. Det finns ingen exakt definition för vad som är effektiv konkurrens men vad som kan konstateras är att en fungerande konkurrens tycks råda på marknader där aktörerna inte är för få till antalet, där de produkter som utbjuds inte är av allt för särskiljande slag, där företagen inte agerar i samförstånd med varandra och där det finns goda möjligheter till marknadsinträde. Under de senaste åren har konsumenternas intresse fått en central betydelse i samband med tillämpning av de konkurrensrättsliga reglerna då dessa regler tar sikte på att skydda konsumentkollektivets intressen.
Branschorganisationer är vanligt förekommande inom olika sektorer på marknaden och fungerar som ett stöd för företag. Problemet med branschorganisationer är att de även kan utgöra en plattform för otillåtna samarbeten. En branschorganisations roll är att samla in och utbyta information med sina medlemmar och därför är det viktigt att deras agerande inte ses som konkurrensbegränsande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, funktionsfördraget (FEUF) och därigenom utgör ett otillåtet förfarande. Området för informationsutbyte är problematiskt då ett informationsutbyte kan ge upphov till såväl konkurrensbegränsande som konkurrensfrämjande effekter. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken information som ses som tillåten och otillåten för en branschorganisation att samla in och utbyta med sina medlemmar.
Som vägledning till hur ett informationsutbyte ska bedömas enligt artikel 101 FEUF har kommissionen utfärdat riktlinjer för horisontella samarbetsavtal. Förekomsten av informationsutbyten på konkurrensutsatta marknader är vanligt och kan leda till uppkomsten av olika typer av effektivitetsvinster. Ett informationsutbyte innebär dock inte att enbart positiva effekter uppkommer, utan utbytet kan även leda till en begränsning av konkurrensen då konkurrenter kan få tillgång till andra företags marknadsstrategier. I vilken grad ett utbyte av information påverkar konkurrensen beror på den relevanta marknadens egenskaper samt vad för typ av information som utbyts mellan företagen.
Trots införandet av kommissionens riktlinjer för horisontella samarbetsavtal är det fortsatt svårt att avgöra vad för typ av information som ses som tillåten och otillåten att utbyta. Det som kan fastställas är de yttre gränserna för ett informationsutbyte vad gäller tillåten och otillåten information och vad för typ av marknadsegenskaper som bidrar till en ökad risk för samverkan mellan företag. De många faktorerna i den konkurrensrättsliga bedömningen gör det därför endast möjligt att lämna rekommendationer kring vilken typ av information som är att beakta som tillåten och otillåten att utbyta enligt de konkurrensrättsliga reglerna.