Mitt intresse för ämnet började när jag arbetade lekpedagogiskt på en förskola i Norge. Under min utbildning till förskollärare har intresset ökat eftersom jag har funnit lite intresse, från pedagoger ute i förskolorna, angående vuxendeltagande i lek. Syftet med min undersökning är att ta reda på vikten av vuxendeltagande i lek på förskolan, och i vilken uttsträckning pedagogerna använder sig av leken i pedagogiskt syfte. Litteratur som jag har använt mig av är utvecklingspsykologerna Erikson och Piaget. Samt författare som t ex Knutsdotter Olofsson och Åm båda två har gjort omfattande forskning i ämnet. Lekpedagogik utgår ifrån barns initiativ och deras lek. Pedagogerna stimulerar med materiel och uppslag och deltar i leken på barnens villkor. Barnen ges tid att ostört utveckla sin fantasi, de skapar det dem behöver i leken, och leken stimulerar konstnärliga uttryck. Utifrån det jag har läst och tagit del av i litteraturen har jag valt att titta närmare på följande preciserade problem: - Är det viktigt med vuxendeltagande i rolleken? Varför? - Används denna metod ute på förskolorna? De som deltagit i min undersökning är sex barn i åldrarna tre till sex år, tre flickor och tre pojkar. Jag har även observerat och intervjuat tre pedagoger, två förskollärare och en barnsköterska. Genom observationer av barn som har svårt att leka och intervjuer med såväl vuxna som barn har jag försökt att visa på vilka små resurser som krävs av oss vuxna i leken för att göra stora skillnader för barnen. I förskolan idag finns det många barn som har stora behov av vuxna som ger trygghet och stabilitet. Resultatet av min undersökning har visat mig att det är sällan förskollärare deltar i barnens rollek men att behovet och en stor önskan finns hos barnen. Jag har kommit fram till att vuxendeltagelse i lek av många förskollärare ses som något som kräver mycket av de som personer.