Syftet med denna studie är att beskriva erfarenheter hos grundskollärare i de senare skolåren som i sina klasser undervisar i olika ämnen, både elever som läser efter grundskolans läroplan, Lgr11 och elever som läser efter grundsärskolans läroplan 2011, utifrån olika kursplaner.

Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där interaktion och samspel med andra är viktiga förutsättningar för lärande. 

Kvalitativa intervjuer med tre lärare genomfördes. Samtliga intervjuade lärare har erfarenhet av att undervisa i klasser med både grundskoleelever och grundsärskoleelever.

I studien framkommer att lärarna försöker möta eleverna där de är i sitt lärande och ordna rätt anpassningar och rätt utmaningar som eleverna motiveras av. En bra planering och rätt anpassningar gör eleverna självständiga och delaktiga. Elevers olikheter, samarbetet och interaktionen med andra gör att eleverna utvecklas. Alla som deltar i undervisningen bidrar med sina tankar och åsikter genom språket. Styrkan med elevernas samarbete är att det utvecklar elevernas lärande. Genom samarbete får eleverna draghjälp och motiveras till ytterligare arbete när de utmanas av någon som kan lite mer.  Lärarna använder sig av scaffolding och artefakter för att nå elevernas närmaste utvecklingszon och utveckla lärandet. Resultatet i denna studie visar att den sociala- och didaktiska inkluderingen är tätt sammanvävda och den rumsliga inkluderingen bidrar till detta.

The purpose of this study is to describe teachers’ personal experiences about teaching based on different curriculum, Lgr 11 for compulsory school and curriculum for special compulsory school 2011, and different course syllabi.

I have used qualitative interviews with three teachers from a secondary school, school year 7 -9. The teachers who participated all had experiences of teaching pupils from different curriculums. In this study I have used open formulated questions and the teachers shared their experiences regarding developing teaching strategies.

This study is based on sociocultural theory. One result that can be seen is that the teachers try to meet the pupils in their learning process. They organize with individual adjustments, which motivates education in class together with others. The pupil’s social interaction is central. The teachers’ use artefacts and scaffolding to reach the zone of proximal development. A good planning for pupils and adjustments make pupils more independent and involved. Cooperation and social interaction with others lead to development. Everyone who participates in teaching contributes with their thoughts and aspects which develop learning. The results of this study show that the social- and didactic inclusion is closely interwoven and the spatial inclusion contributes to this.