Tack vare tekniska och medicinska framsteg kan idag mycket av den vård som ges på sjukhus och vårdinrättningar tillgodoses i det egna hemmet. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är detta en fördel eftersom vård i hemmet är betydligt billigare än en likvärdig behandling med sängplats på sjukhus. Allt eftersom vårdtyngden ökar i hemmen har det visat sig att belastningsskadorna hos den personal som utför arbetet ökat. Omvårdnadspersonal inom hemtjänsten är nu den yrkesgrupp som står för flest arbetsskador i Sverige. Orsaken är att dagens bostäder inte är anpassade för vård av svårt sjuka och funktionsnedsatta i hemmen. Utrymmesbrist leder till att personalen inte kan ta hjälp av lyfthjälpmedel eller använda sig av intränad lyftteknik vid personförflyttning. Störst risk för skada föreligger i sovrum, på toaletter och i badrum eftersom merparten av förflyttningen sker där. För att hindra detta måste dagens och framtida bostäder byggas med generösare tillgänglighetskrav. Kostnaderna för den utökade tillgängligheten bör finansieras genom subventioner. Genom att bygga bostäder som säkerställer en god arbetsmiljö för omsorgspersonalen kommer samhällets kostnader för sjukskrivningar och förtidig utslagning från arbetsmarknaden att minska.I detta arbete undersöks skillnaderna mellan 1 ordinärtboende, 3 Seniorboenden och 1 trygghetsboende och med hjälp av plananalyser och enkätundersökningar vill vi visa att det finns brister i tillgänglighet fastän de är handikappsanpassade.