August Strindbergs verk är inte bara berättelser om yttre förhållanden och objekt, de är också uttryck för ett skapande medvetande. Genom närläsningar av sex stilmässigt representativa verk, däribland Fröken Julie och Inferno, frilägger Karin Aspenberg i denna studie en provisorisk föreställning av medvetandets erfarenhetsvärld och bryter ny mark inom Strindbergsforskningen. Studiens syfte är att söka författaren i den litterära texten, inte i en objektiv verklighet. Verket är allt, upphovsmannen saknar betydelse. Att belysa sambanden mellan subjekt, språk och värld i Strindbergs litterära oeuvre är möjligt tack vare metoden tematisk kritik. Utmärkande är en filosofisk förankring i hermeneutiken och fenomenologin. Aspenberg visar på att Strindberg i sitt skrivande är djupt involverad i en kamp med tillvarons villkor, inte minst en fundamental upplevelse av tomhet. På så vis lyckas hon följa en på ytan dold strategi och samtidigt problematisera textens ideologiska budskap. Strindbergs författarskap kan förstås som ett existentiellt projekt att dels inför läsaren konstruera en logiskt grundad författarimage, dels söka en lösning på tillvarons intighet.

August Strindberg’s works are not just stories of external circumstances and objects; they are also an expression of a creative consciousness. Through close readings of six works emblematic of different literary styles, including Miss Julie (1888) and Inferno (1897), Karin Aspenberg reveals in this study a provisional notion of the world of experience of consciousness and breaks new ground within the field of Strindberg research. The purpose of the study is to find the author in the literary text, not in an objective reality. The work in itself is everything; the author is irrelevant. An illustration of the relationship between subject, language and the world in Strindberg’s literary work is possible with the aid of the theoretical method: thematic criticism, whose philosophical foundation is hermeneutics and phenomenology. Aspenberg points out that Strindberg, in his writing, is deeply involved in a struggle with the conditions of existence, not least as a fundamental experience of emptiness. In this way, she manages to follow a seemingly hidden strategy and to problematize at the same time the ideological message of the text. Strindberg’s literary work can be understood as an existential project that strives on the one hand to construct a logically based image of the author, in order to gain recognition, and on the other hand to find a stable solution to the nothingness of existence.