Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare på gymnasiesärskolans nationella program arbetar med bedömning av elevernas kunskapsutveckling samt hur dessa lärare arbetar för att eleverna ska kunna synliggöra sina kunskaper. Studien baseras på sju halvstrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i svenska på gymnasiesärskolan.  Resultatet visar att lärarna använder sig av många olika metoder för att skaffa underlag för  kunskapsbedömning. Samtal, observationer och dokumentation är några exempel. Lärarna arbetar tätt ihop med eleverna och ger konkret, tät återkoppling för att synliggöra kunskapsutvecklingen både för eleven och sig själva. Eleverna behöver mycket stöttning och repetition för att utveckla kunskaper och självständighet i arbetet. Ett dilemma som framträder är att det är svårt att skapa förutsättningar för alla elever att kunna visa fram sina kunskaper. Det vanligaste är att man sitter bredvid och samtalar med eleven för att ta reda på vilka kunskaper eleven har tillägnat sig. Lärande som en social företeelse som sker i samspel med andra är ett synsätt som skiner igenom. Enligt min studie är det oftast eleven och läraren som samspelar med varandra. 

The aim of this study is to explore how a few teachers in the upper secondary school’s national programmes for pupils with intellectual disabilities work with assessing the knowledge development in students and how these teachers work for the pupils to be able to make their own knowledge visible.   The study is based upon seven semi structured interviews with teachers teaching Swedish in upper secondary schools for pupils with intellectual disabilities.  The results show that the teachers use multiple methods to acquire ground for assessment of knowledge. Conversation, observation and documentation are some examples of methods. The teachers work closely together with the students and provide tangible, frequent feedback to make the knowledge development visible both to the student and themselves. The students need a lot of scaffolding and repetition to develop knowledge and independence in their work. An emerging dilemma is the difficulty to create opportunities for all students to communicate their knowledge. The most common strategy is to sit beside the student and have a conversation to find out what knowledge the student has acquired. Learning as a social experience which occurs in interaction with others is a line of approach that shines through. According to my study it is most commonly the student and the teacher who are interacting with each other.