Syftet med vår studie är att studera om det finns hinder och/eller möjligheter för kunskapsöverföring, på en av enheterna i Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps verksamhet, enligt Ikujiro Nonakas och Hirotaka Takeuchis modell. I centrum för vår studie står begreppen tyst kunskap, explicit kunskap och kunskapsöverföring som kommer att följa som en röd tråd genom hela uppsatsen.

MSB:s uppdrag är att stödja samhället i arbetet med att förebygga och förhindra olyckor och kriser. Myndigheten stöttar aktörer på alla nivåer i samhället, från individnivå till kommuner och näringsliv. De ger stöd och råd, upprättar regler och rutiner samt hjälper samhället att planera för trygghet och säkerhet. Den enhet på MSB som vi studerat består av femton medarbetare, en enhetschef samt en verksamhetsansvarig vilket beskrivs närmare i metoddelen.

Vi har valt en deduktiv ansats och genom en kvalitativ metod undersökt medarbetarnas upplevelser kring hur kunskapsöverföringen sker i verksamheten enligt Nonakas och Takeuchis modell samt teorier kring denna.

I analys- och resultatkapitlet kopplar vi samman våra respondenters svar med de teorier vi använt oss av, kopplat till begreppen tyst och explicit kunskap samt kunskapsöverföring. Resultatet av våra studier visar att det verkar finnas både hinder och möjligheter för att Nonakas och Takeuchis modell skall kunna fungera i verksamheten. Dessa möjligheter och hinder verkar ligga på både individ- och organisationsnivå, vilket vi närmare beskriver i våra slutsatser.