Syftet med denna studie är att belysa faktorer som påverkar övervakares möjligheter att påverka skyddstillsynsdömda klienter i deras process mot högre grad av förankring i samhället. Detta har besvarats genom att genomföra en fokusgruppsintervju med fyra frivårdsinspektörer samt tre enskilda intervjuer med lekmannaövervakare. Dessa intervjuer har sökt svar på frågor som hur övervakarna arbetar med sina klienter, vilka redskap de har i arbetet och vad de anser vara av betydelse för att klienten skall nå en högre grad av förankring. För att kunna stötta klienten till Bättre ut, som är Kriminalvårdens vision, krävs att klienten har en motivation och en vilja att förändra något. Denna motivation kan finnas vid övervakningen start eller arbetas fram på olika sätt. Vi har utgått från Svedbergs teori om marginalisering för att se vilka möjligheter och begränsningar övervakarna har i arbetet med att stötta klienter i processen mot Bättre ut. De faktorer som visat sig vara centrala för övervakarnas möjligheter att stötta är klienten, utbildning, kompetenser samt institutionella aspekter. Övervakarna framhåller att det måste finnas en ömsesidig relation för att de skall kunna påverka klienten, men också att klienten måste känna förtroende gentemot övervakaren. Resultatet visar att övervakarna arbetar på olika sätt där frivårdsinspektören har en mer övergripande roll och ett större ansvar för övervakningen och lekmannaövervakaren arbetar närmare klienten och verkar mer stöttande. Frivårdsinspektörerna begränsas av att de har en större distans till klienten än vad lekmannaövervakarna har och lekmannaövervakarna begränsas i sin tur av avsaknad av utbildning och juridiska befogenheter.

The purpose of this study is to illuminate the factors that affect supervisors' possibilities to support clients sentenced to probation penalty through their process of re-integration into society. This has been done by conducting a focus group interview with four probation officers as well as three separate interviews with layman supervisors. These interviews have sought the answers to questions such as how the supervisors work with their clients, what tools they use in their work and what they consider important for the clients to reach a higher level of re-integration. To be able to support the client towards better out, which is the prison service's vision, the client is required to be motivated and willing to make a change. This motivation can exist at the beginning of the probation, or be otherwise conceived. Our starting point when investigating the possibilities and limitations of the supervisors in supporting the clients towards better out has been Svedberg's theory on marginalisation. The factors that have proved to be integral to the supervisors' possibilities to support are the client, training, competences and institutional aspects. The supervisors emphasize that there must be a mutual relationship in order for them to influence the client, but also that the client must have confidence in the supervisor. The result shows that the supervisors work in different ways; whereas the probation officer has a more over-reaching role and a greater responsibility for the supervision, the layman supervisor works closer to the client and in a more supportive manner. The probation officers are limited by having a more distanced relationship to the client than the layman supervisors do. The layman supervisors on the other hand are limited by a lack of education and entitlement to practice law.