Kapitlet tar upp och diskuterar utfallet av projekt som prövats i Sverige från 1970-2000-talet för att öka andelen män i sjuksköterskeyrket och i barnsomsorgen. Tre olika projektinriktningar presenteras: Kvotering, preparandkurser för arbetslösa män samt manliga nätverk för att rekrytera och behålla män i yrket. Analysen visar på intressanta skillnader mellan utvecklingen gällande rekryteringen av män till sjuksköterskeyrket och till förskolläraryrket. Resultatet av genomgången visar att kvotering av män på sjuksköterskeutbildningen varit mer verkningsfullt än på lärarutbildningen, beroende på skillnader i söktryck. Samtliga metoder har till viss del varit framgångsrika och bidragit till ett ökat intresse bland män för yrkena och utbildningarna, även om de inte lyckats förändra den könsuppdelning som finns inom yrkespmrådena. Insatserna har därmed inte utmanat och nämvärt förändrat mäns benägnehet att söka sig till vissa yrkesinriktningar, arbetsuppgifter och avdelningar. Projekten och metoderna som beskrivs i kapitlet har i för tillfället avslutats och statligt prioriterats ned i Sverige eftersom de hamnade i motsättning till likabehandlingslagar och högskolans intagningsförordningar och gav kvinnor sämre möjligheter.