Kompetensförsörjning är ett aktuellt ämne som framlyfts som en framgångsfaktor för organisatorer. Det finns ändå många organisationer som inte arbetar strategiskt inom kompetensförsörjningsområdet. Många organisationer har inte lagt arbete på att hitta de strategier och arbetssätt kring kompetensförsörjning som passar just deras organisation. Det vanligaste är att rekrytering, skapande- och utveckling av kompetens, överföring av kompetens och att behålla kompetens först blir aktiviteter i arbetet när ett behov uppkommer. Vi anser att det är ett viktigt ämne eftersom det är relativt nytt att kategorisera medarbetarna som organisationens viktiga resurs.

Syftet med uppsatsen är att få en inblick och en förståelse över hur kompetensförsörjningsarbetet kan se ut i olika organisationer. Vi har tittat på kompetensförsörjningen ur ett strategiskt perspektiv och ett praktiskt perspektiv. Vi redogör för olika aspekter som kan påverka arbetet med kompetensförsörjning. Syftet har varit att se om det finns skillnader i arbetet mellan våra organisationer, då vi har valt organisationer av stor storlek och medelstor storlek. För att uppnå syftet har vi intervjuat HR-personal vid sex organisationer utifrån en kvalitativ metod. Kvalitativ metod var lämplig eftersom vi har ett brett fokus med att få en förståelse för hur olika organisationer arbetar med kompetensförsörjningsprocessen. Avsikten var också att få förståelse för processen.

Våra resultat är att de stora organisationerna arbetar med kompetensförsörjning på ett tydligare och mer regelbundet sätt än de medelstora organisationerna i studien. Vi har kunnat fastställa att kompetensförsörjningsarbetet skiljer sig emellan organisationer av olika storlek. Det har framgått att strategier måste vara formulerade i anslutning till verksamhetens planer. Samtliga organisationer framhäver att kompetensutvecklingen främst sker genom lärande i arbetet. Den kunskap som individen har med sig till arbetet behöver utvecklas genom lärande i arbetet.