Antalet ensamkommande barn ökar, både i Sverige och i övriga Europa. Trots det finns det inga tydliga riktlinjer för hur arbetet med barn som fått permanent uppehållstillstånd ska se ut. Tidigare forskning tar upp resilience som en viktig aspekt i samband med ensamkommande barn. Teorin resilience handlar om förmågan att återhämta sig och att man når ett tillfredsställande resultat trots erfarenheter av situationer som innebär en risk att utveckla psykosociala problem.

Vårt syfte med uppsatsen var därför att undersöka om personalens arbete leder till att öka barnens resilience. För att studera detta ville vi ta reda på vilka egenskaper hos barnen som personalen ser som viktiga för en sund utveckling och hur personalen stöttar dem att tillvarata sin inre styrka. Vi ville även studera hur personalen arbetar med att främja stödjande faktorer i barnens omgivning vilka kan öka deras resilience.

Vi har gjort en kvalitativ studie där vi har intervjuat fyra respondenter som arbetar på boenden för ensamkommande barn. Resultatet visar på att personalen kontinuerligt diskuterar barnens styrkor och generellt ser de barnen som starka individer. På boendena arbetar man framförallt med att skapa en trygg miljö och att skapa ett förtroende mellan personalen och barnen. En god relation skapas genom att personalen finns till för barnet och anpassar sig till deras nivå samt utgår från varje individs personliga förutsättningar. Personalen hjälper barnen att reflektera och de vill att de ska bli självständiga och få kontroll över sina egna liv.

The number of unaccompanied children is increasing, both in Sweden and elsewhere in Europe. Nevertheless there are no clear guidelines on how to work with children with permanent residence. Previous research is addressing resilience as an important aspect in working with unaccompanied children. The theory of resilience is about the ability to recover and to reach a satisfactory result despite experiences of situations involving a risk of developing psychosocial problems.

The purpose of this paper was to investigate whether the personnel activities leads to strengthen children's resilience. To see this, we wanted to find out the capacities of the children which the personnel considers as important for their healthy development and how they are supporting them to attend to their inner strength. We also wanted to study how the personnel work to promote supportive factors in the environment for the children which may increase their resilience.

We have conducted a qualitative study where we interviewed four respondents who work at shelters for unaccompanied children. The result indicates that the personnel continuously discuss the children’s strengths and generally sees the children as strong individuals. At the residence the personnel primarily works with creating a safe environment and to create a trust between themselves and the children. A good relationship is created by the personnel being there for the children, adjusting to their level and focusing on each individual's personal circumstances. The personnel help the children to reflect on their circumstances and they want them to be independent and gain control over their own lives.