Sammanfattning

Varje år kommer ett stort antal ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Migrationsverket ger en siffra på 2916 barn som fram tills oktoberhar sökt asyl i Sverige 2012 (Migrationsverket 2012). Siffrorna ökar för varje år. Det är därför viktigt att de som arbetar i dessa verksamheter och tar hand om dessa barn har en god utbildning inom detta fält och ständigt förnyar och ökar sin kunskap av dessa barns situation. De ensamkommande barnen blir placerade på olika hem, så kallade HVB-hem (hem för vård och behandling). Dessa hem anordnas av kommunerna, vilket innan reformen 2006 var Migrationsverkets ansvar. På dessa HVB-hem arbetar personal som ska vara tillgängliga för ungdomarna dygnet runt. Det är personalen som ungdomarna möter dagligen och som har stortansvarar för deras anpassning till det svenska samhället.

Syftet med denna uppsats är att försöka finna svar på om personalen som arbetar med ensamkommande barn, har verktygen för att kunna förbereda dessa ungdomar och barn för ett liv i det svenska samhället, då de fyllt 18 år och ska leva självständigt.

I vår studie använder vi oss utav en kvalitativ metod genom intervjuer. Resultatet är baserad på fyra intervjuer med personal från olika HVB-hem inomVärmland. Slutsatsen för denna uppsats är att personalen upplever sig ha verktygen samtidigt som de känner att det är en svårighet att lära ut hur olika situationer ska hanteras. Hur ungdomarna handlar måste ske genom självupplevd erfarenhet och måste vara en process då åldern spelar roll vilka situationer de behöver ha mer kunskap om.