Change search
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link
Midwives guarding the future: Vård vid förlossning i relation till WHO:s rekommendationer
Karlstad University, Faculty of Social and Life Sciences, Department of Nursing.ORCID iD: 0000-0003-1382-4386
2007 (English)Conference paper (Other (popular science, discussion, etc.))
Abstract [en]

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är barnmorskan den mest lämpade personen att bistå kvinnan och hennes medföljare vid förlossningen. Barnmorskors ansvarsområde är den normala förlossningen samt medverkan vid de övriga undersökningar, behandlingar och förlossningar som förekommer inom obstetrisk och gynekologisk vård. Enligt internationella barnmorskeförbundet skall barnmorskor främja den normala förlossningen. En expertgrupp inom WHO har granskat tillgängliga forskningsresultat angående de rutiner som finns vid normal förlossning och formulerat rekommendationer i fyra olika kategorier: (A) Praxis som har visat sig bra och bör uppmuntras, (B) Praxis som är klart skadlig eller ineffektiv och som bör tas bort, (C) Praxis för vilken det saknas evidens för klara rekommendationer och som därför bör användas med försiktighet till dess ytterligare forskning föreligger, och (D) Praxis som ofta används felaktigt. Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Dessa mål överensstämmer väl med WHO:s rekommendationer och den modell som benämns förlossningen som en livshändelse i kontrast till en medicinsk händelse.

I de industrialiserade länderna sker merparten av förlossningar på sjukhus, där barnmorskor i samarbete med läkare handlägger såväl lågrisk- som högriskförlossningar. Att merparten av förlossningarna sker på sjukhus gör det lätt att hantera alla graviditeter och förlossningar med samma åtgärder som komplicerade graviditeter och förlossningar kräver. Åtgärderna kan innebära att föräldrarnas behov och önskemål får stå tillbaka för tekniken. Nyttan av dessa åtgärder vid förväntad normal förlossning har ifrågasatts. Det kan vara en nackdel att hantera en normal fysiologisk process som en risk eller sjukdom som skall behandlas och att vården kanske gör mer skada än nytta. Åtgärder som utförs i onödan innebär också att vården inte är kostnadseffektiv. Andra studier visar att det finns kvinnor som ifrågasätter mängden av åtgärder på sjukhusen och därför vill föda hemma eller önskar ABC-vård.

Det övergripande syftet med de studier som kommer att presenteras var att, utifrån ett instrument utvecklat från WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät.

Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade att den vård som barnmorskorna utförde var av stor betydelse oavsett kategori (A-D). Resultaten visar på betydelsen att barnmorskor tar ansvar för att ge evidensbaserad vård.

Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.

Place, publisher, year, edition, pages
2007.
National Category
Nursing
Research subject
Nursing Science
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kau:diva-21481OAI: oai:DiVA.org:kau-21481DiVA: diva2:595154
Conference
Nordisk Jordmorkongress Åbo Finland, Key-note speaker
Available from: 2013-01-21 Created: 2013-01-21 Last updated: 2014-09-10

Open Access in DiVA

No full text

Search in DiVA

By author/editor
Sandin-Bojö, Ann-Kristin
By organisation
Department of Nursing
Nursing

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

Total: 36 hits
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link