I Sverige kan en person som lämnat en oriktig uppgift i sin inkomstdeklaration utsättas för dubbelbestraffning då den både blir påförd skattetillägg och dömd för skattebrott. Detta kallas dubbelbestraffning på grund av att det är samma gärning som ligger till grund för båda förfarandena. Under de senaste åren har det skapats en debatt om denna sorts dubbelbestraffning är förenlig med Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning.

Genom Sveriges medlemskap i EU är EU-rätten överordnad svensk lag och måste således tillämpas av de nationella domstolarna. Europakonventionen utgör dock inte EU-rätt utan gäller bara som en allmän princip inom den. Det är därför oklart hur stort genomslag Europadomstolen, som är uttolkaren av Europakonventionen, ska få i svensk rätt. Dessutom har de svenska domstolarnas underinstanser en lojalitetsplikt gentemot överinstansernas praxis. Lojalitetsplikten har nu kommit i fokus efter att flera tingsrätter avvikit från Högsta domstolens praxis gällande dubbelbestraffning.

Studiens syfte var att undersöka underinstansernas lojalitetsplikt och ifall rättssäkerheten påverkas när underinstanser inte följer Högsta domstolens prejudicerande domar.

För att kunna besvara syftet har jag studerat svensk rättslära, aktuell lagstiftning på dubbelbestraffningsområdet, EU-rättens inverkan på nationell rätt och ett tiotal rättsfall. Genom att studera ett antal rättsfall från underinstanser som valt att bortse från sin lojalitetsplikt har jag sett på de likheter och skillnader som finns i motivering och omständigheter. Därefter har jag analyserat kring vilken domstol underinstanserna bör följa, Europadomstolen eller Högsta domstolen.

Slutsatsen jag kan dra är att omständigheter och motiveringar hos de underinstanser som avvikit från Högsta domstolens praxis är likartade. Flera av underinstanserna hänvisar till varandra och gör bedömningen att Europadomstolens praxis väger tyngre än Högsta domstolens. Enligt min bedömning är detta ett riktigt ställningstagande då det är Europadomstolen som avgör hur konventionen ska tolkas. Det är dess praxis som utgör gällande rätt då den vet vad lagstiftarens avsikt med Europakonventionen var. Vidare anser jag att både underinstansernas och Högsta domstolens agerande påverkar rättssäkerheten negativt. Främst genom att likabehandlingsprincipen inte tillgodoses när underinstanserna frångår sin lojalitetsplikt och överinstansen inte tillämpar Europadomstolens praxis fullt ut. Det blir då svårt för medborgarna att få en tydlig förutsebarhet om vilka konsekvenser lämnandet av en oriktig uppgift får.