Doktoranders situation i forskarutbildningen har till stor del konstaterats vara otillfredsställande. Till detta finns det flera anledningar men en viktig punkt är den rättssosäkra situation som doktoranden befinner sig i. Många doktorander känner en ovisshet vad som kommer att krävas av dem i utbildningen. Detta gäller till viss del även handledaren som känner en ovisshet om vad som kan krävas av doktoranden. Det har i högskoleförordningen vidtagits åtgärder för att stärka doktorandernas rättssäkerhet genom ökad reglering . Viktigast av dessa regler är den ökade betydelsen som individuella studieplanen givits.

En annan åtgärd som har vidtagits på flera lärosäten är att införa ett avtal mellan doktoranden och dennes handledare för att där diskutera och komma överens om hur de anser att utbildningen skall läggas upp. Dock framträder en rad svårigheter med ett sådant avtal, ett avtal mellan en doktorand och dennes handledare kan inte ges en bindande verkan då det förutsätter att det finns offentligrättlig lagstiftning som stöder tillkomsten av ett sådant avtal. I frånvaron av detta har man valt att benämna avtalet mellan doktoranden och handledaren Letter of Agreement då ett sådant förutsätts vara icke – bindande. Att avtalet inte är juridiskt bindande konstateras inte endast vara ofördelaktigt, ett Letter of agreement medger att parterna i en friare form än i ett bindande avtal diskuterar och kommer överens om innehållet. Liksom ett juridiskt bindande avtal medför ett Letter of agreement psykologiska effekter som ofta är det starkaste incitamentet att fullfölja ett avtal.