I arbetslivet har omfattande förändringar ägt rum, vilket har inneburit hårdare villkor för alla men kanske särskilt för dem som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Denna uppsats är en fallstudie av ett socialt arbetskooperativ som drivs av människor med psykiska funktionshinder. Studien syftar till att ge ökad förståelse för, och kunskap om, vilken betydelse det sociala arbetskooperativet har, och har haft, för den enskilde kooperatören och vidare för kooperatörernas livssituation i allmänhet, samt deras förhållande till arbetslivet i synnerhet.

Vi har gjort en kvalitativ studie grundad på djupgående intervjuer med sex kooperatörer samt med verksamhetens båda handledare. Slutsatserna av vår studie bygger på analyser av dessa

intervjuer. Den första och kanske viktigaste slutsats vi har dragit är att deltagandet i Solakoop är för kooperatörerna synonymt med ”det goda arbetet” och har givit dem ökat självförtroende,

initiativförmåga och ansvarskänsla. Dock uppbär kooperatörerna ersättning via socialförsäkringssystemet, vilket har flera negativa konsekvenser för den enskilde. Vidare har vi sett att de av Jahoda (1982) identifierade latenta bieffekterna av arbete är särskilt viktiga för människor med psykisk ohälsa och att samtliga uppfylls i det sociala arbetskooperativet, samt att arbetet i det sociala arbetskooperativet har en rehabiliterande effekt på kooperatörernas psykiska välbefinnande och deras sjukdom. Vi har även dragit

slutsatsen att arbetet i det sociala arbetskooperativet har fört kooperatörerna närmare den öppna arbetsmarknaden.

Within working life, large-scale changes have taken place which have implied rougher conditions for everyone, particularly for those that are excluded from the labour market for differrent reasons. This paper is a case study of a social enterprise run by people with a mental health handicap. The aim of this study is to gain understanding and knowledge about what the social enterprise has meant for the co-operative’s participants, for their situations in life in general and, more specific, their relationship to working life.

We have made a qualitative study based on in-depth interviews with six participants and the two guiding mentors of the business. The conclusions of our study are based on analyses of the interviews. The first, and possibly the most important, conclusion we have drawn is that participating in Solakoop has given the co-operators a higher level of self-esteem, power of initiative and sense of responsibility. Dependence on sickness benefits and/or allowances,

however, produces large negative consequences for individuals.

Furthermore we have seen that the latent by-products of work, as described by Jahoda, are of particular importance for individuals with mental health handicaps and that all of them are

accomplished in the social enterprise. We have also come to the conclusion that work in the social enterprise has a rehabilitating effect on the participants’ mental well-being and their

diseases. Finally we have drawn the conclusion that working in the social enterprise has brought the co-operators closer to the open labour market.