Studien syftar till att få en djupare förståelse för hur sångare använder och upplever olika verktyg för att forma och kommunicera musik, vilka verktyg de prioriterar samt vilken funktion dessa verktyg fyller. För att undersöka detta har jag utgått från olika teorier om musikalisk kommunikation samt ett multimodalt och socialsemiotiskt perspektiv med fokus på kommunikation som en social process av teckenskapande. Jag har genomfört åtta kvalitativa intervjuer med sångare som arbetar/arbetat professionellt med sång inom olika genrer. Resultaten visar att sångarnas musikaliska kommunikation formas och uttrycks genom ett användande av flera olika verktyg varav röstteknik, samspel, publikens förväntningar, personlighet och tradition är de viktigaste. Sångarnas användande och prioritering av dessa olika verktyg kan sammanfattas i olika övergripande förhållningssätt som sångarna har till sin musikaliska kommunikation, varav tradition och personlighet är de mest framträdande förhållningssätten. En slutsats är att en sångares musikaliska uttryck kan beskrivas som en väv av kommunikativa strukturer och att sångare strävar efter att gestalta helheter av dessa strukturer för att uppleva mening. En annan slutats är att sångare kan betona olika aspekter av den musikaliska kommunikationen vid olika tillfällen i musicerandet, att den sker på flera plan samtidigt samt att musikens sammanhang avgör hur den musikaliska gestaltningen formas. Jag vill slutligen tillägga att sångarens gestaltande av musikaliska helheter sker genom att skapa, tolka och imitera olika resurser i syfte att skapa en meningsfull kommunikation för både publik, medspelare samt med sångaren själv.

The study aims to demonstrate a deeper understanding in how singers can use different tools to shape and communicate music, and the order of priority and functions of these tools. To attain knowledge about this, I have applied different theories of musical communication, in addition to a multimodal and social semiotic perspective with focus on communication as a social process of sign making. This has been examined through qualitative interviews with eight active and former professional singers in various genres. The results show that the singers use many different tools to shape and communicate music, of which the most predominant are voice-technique, interplay, expectations from the audience, personality and tradition. The singers usage and priority of these tools can be summarised in different overall ways of musical communication, of which tradition and personality are the most conspicuous. One conclusion is that the musical expression of a singer can be described as a weave of communicative structures, and that the singers strive to achieve a wholeness of these structures to yield meaning. Another conclusion is that singers may emphasize different aspects of the musical communication at different stages in a performance, that this may occur at different levels simultaneously, and that the musical context decides how the musical communication is being shaped. Finally, I want to describe the singers’ function as achieving completeness in the musical expression by creating, interpreting and imitating different resources by using different tools, thereby creating a meaningful musical communication to the audience, in interplay with other musicians and the singer.