Under senare år har det skett en individualisering av välfärdspolitiken på arbetsrehabiliteringens område. Aktiveringsprojekt och coachning som riktar sig till långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna utgör konkreta exempel. Kunskaperna om vilken roll dessa aktiviteter fyller verkar dock vara begränsade. I den här artikeln fokuseras, med utgångspunkt i erfarenheter från två aktiveringsprojekt, coachningens roll som metod för arbetsrehabilitering.