Studiens huvudsyfte är att utforska hur historieämnet konstitueras av lärare och eleverunder arbetet med ett ämnesområde, i det här fallet första världskrigets och mellankrigstidenshistoria. Närmare bestämt undersöker den hur informanterna gemensamt skaparhistorisk mening genom att erfara och tolka det förflutna i klassrummet. En teoretiskutgångspunkt är att skolans historieundervisning bör betraktas som ett organiserat kollektivtbruk av det förflutna som står i nära förbindelse med andra samhälleliga historiebruk.Studien omfattar data från 16 observerade lektioner, intervjuer med läraren och elevernaoch analyser av elevernas essäskrivningar.

Studien visar hur realhistoriska kunskaper i, metahistoriska kunskaper om ochvärdeförmedlande kunskaper av historia framträder och tvinnas samman till en helheti undervisningen. En hypotetisk slutats är att dessa tre kunskapsformer är ömsesidigtberoende av varandra i den konkreta undervisningssituationen. En didaktisk implikationär indikationer på att olika metaperspektiv i historieundervisningen kan behöva utvecklas.Särkilt gäller det om de historiska aktörsperspektiven som förefaller vara viktiga för attstärka elevers förmåga att artikulera sitt historiemedvetande. Ett teoretiskt bidrag rörstudiens medvetet eklektiska användning av (”tyska”) teorier om historiemedvetande och(”anglosaxisiska”) teorier om historiskt tänkande.

Hans Olofsson är verksam som lärare i historia, religionskunskap och svenska påAbrahamsbergsskolan i Stockholm och forskarstuderande vid Karlstads universitet.Han är också aktiv som läromedelsförfattare. ”Fatta historia – en explorativ fallstudie omhistorieundervisning och historiebruk i en högstadieklass” är hans licentiatavhandling.

Licentiatavhandlingen har skrivits inom Forskarskolan för lärare i historia ochsamhällskunskap, en särskild fortbildningssatsning för yrkesverksamma lärare. Centrumför de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik vid Karlstads universitet har ansvarat förforskarskolan i samarbete med Högskolan Dalarna.