Uppsatsen har behandlat asylrätten, och har fokuserat på förföljelse på grund av kön och sexuell läggning, såsom grund för beviljande av flyktingstatus. Uppsatsens syfte har varit att fastställa gällande svensk asylrätt och sedan analysera hur könsrelaterad förföljelse och flyktingskap bedöms av Migrationsöverdomstolen.

Flyktingstatus erhålls av denne som uppfyller vissa angivna rekvisit. Enligt Förenta Nationernas flyktingkonvention är en flykting en person som inte kan eller inte vill använda det skydd för liv och frihet som staten måste medge medborgare och övriga invånare. Asylgrunden förföljelse på grund av kön och sexuell läggning, återfinns i flyktingbestämmelsen, utlänningslagen (SFS 2005:716) 4:1 §. Könstillhörighet och sexuell läggning är en del av tillhörighet till en viss samhällsgrupp, vilket innebär att dessa typer av förföljelse utgör asylskäl. Bestämmelsen om förföljelse på grund av kön syftar till att skydda asylsökande som löper risk för liv, frihet eller diskriminering eftersom dessa vägrar anta traditionella könsroller. Exempel på detta är kvinnor som kan komma att utsättas för könsstympning eller kvinnor som blir utsatta för misshandel av sina manliga släktingar.

Författarna vill se hur diskussionen förs i rättstillämpningen angående denna asylgrund. Vad som framkommit är att förföljelse på grund av kön inte förekommit i någon större omfattning. Återkommande i rättsfallen är att utlänningen ansöker om uppehållstillstånd och anför till grund för ansökan flera olika skäl. Även om flyktingskap är ett av de åberopade asylskälen, kan detta skäl många gånger undanröjas direkt av Migrationsverket och i högre instanser diskuteras exempelvis mestadels anknytning. Sådana mål som inte behandlat begreppet asyl nämnvärt, har utelämnats.

Relativt få fall, rörande könsrelaterad förföljelse har förekommit. Sammanlagt hittades sju rättsfall från Migrationsöverdomstolen under åren 2008 och 2009 som diskuterade asylrätten i de avseenden som varit relevanta för uppsatsens syfte, nämligen grunder för asyl. Det var enbart i ett rättsfall, som den asylsökande åberopade vad som kallas för könsrelaterad förföljelse och det var enbart i detta fall som rätten ingående diskuterade denna asylgrund. Inget rättsfall behandlade förföljelse på grund av sexuell läggning.

Författarna presenterar två hypoteser som kunde förklara varför så få fall hittats. Den ena syftar till Migrationsverkets utredningsansvar. Kan det vara så att det finns brister i genuskompetensen hos Migrationsverket utredare eller är det de förföljda som är så förtryckta att de inte vågar berätta?

Den andra möjliga förklaringen bygger på Nolls och Popovics rättsvetenskapliga artikel, vilken innehåller slutsatser som påvisar att Sverige jämfört med andra länder, hellre beviljar uppehållstillstånd såsom skyddsbehövande i övrigt eller för humanitära skäl än på grund av asylskäl. Studien omfattar dock åren 1994 – 2003, men ger ändå en liten indikation på varför det ser ut som det gör. Om båda hypoteser närmare skulle utredas skulle uppsatsen hamna i området för empiriska studier, vilket inte ingår i denna uppsats som är baserad på den rättsdogmatiska metoden.