Byggnads- och servicesektorn står idag för nästan 40 % av Sveriges energianvändning. Därför är det mycket betydelsefullt att minska energiförbrukningen för byggnader. Idag finns det tekniker som gör det möjligt att bygga hus med en energiförbrukning lägre än 40 kWh/m². Ändå byggs det oftast enligt konventionella principer och med traditionella värmekällor. En av anledningarna kan vara att Boverkets byggregler inte har så höga krav. Ett annat skäl kan vara att det krävs kunskap och engagemang för att bygga lågenergihus som till exempel passivhus. Det är en relativt ny teknik att bygga hus på för byggare Sverige och många har inte kunskapen. Det som skiljer ett passivhus från konventionellt byggda hus är att passivhus inte har något värmesystem. Radhusen i Lindås som är byggda enligt passivhusstandard drar i genomsnitt en tredjedel av vad normala nybyggda radhus gör. Med tanke på de höga energipriserna borde det vara viktigt att sänka energikostnaderna genom att bygga hus som ger lägre driftskostnader. Förbrukningen av energi påverkar utöver kostnaderna även vår miljö vilket också borde vara ett incitament till att bygga mer energisnåla byggnader, som exempelvis passivhus.

Syftet med uppsatsen är att förstå varför fastighetsbolag och byggbolag väljer att bygga eller inte bygga passivhus vid en bestämd nybyggnation. Vi har kommit fram till att det finns en skepticism mot passivhuskonceptet som beror på okunskap och dåliga erfarenheter av tidigare innovationer. Det finns även lagar och regler som påverkar hur hus byggs i Sverige. Intresset för energieffektivisering har ökat de senaste åren men passivhus är fortfarande ett väldigt nytt koncept vilket gör att branschen är försiktig. Idag är passivhus en aning dyrare att bygga än konventionella hus och eftersom avkastningen ofta är avgörande vid ett beslut om nybyggnation väljer många att bygga det billigare alternativet.