Enligt rennäringslagstiftningen är renskötselrätten en brukningsrätt som vilar på urminnes hävd, men det finns ingen definition som visar vad som krävs för att urminnes hävd skall uppkomma. Motsvarande begrepp fanns redan i 1734 års lag, men hade där en helt annan betydelse. Den gällde endast för uppodlad mark och var individuell.

Den som åberopar urminnes hävd måste kunna bevisa, att urminnes hävd föreligger, dvs bruket skall ha varit långvarigt, kontinuerligt och opåtalat. Rent praktiskt brukar 90 års utnyttjande av marken anses vara långvarigt, och om ett avbrott har varit mindre än 30 år, har brukandet varit kontinuerligt.

Tyvärr finns även andra centrala begrepp i rennäringslagstiftningen, vilka inte definieras t ex trakt och utmark. Detta skapar komplicerade tolkningsproblem vid tvister och ger domstolarna en stor makt.

En domstol skall tillämpa lagen och lagens förarbeten och även tolka dessa, göra bevisvärdering samt tillämpa tidigare domar, som vunnit laga kraft, fastän de kanske varit felaktiga, men felet anses inte ha varit uppenbart. Men Hovrätten för Övre Norrland har i nordmalingsdomen  gått ett steg längre än andra domstolar har gjort. "Kvar finns en lagstiftning som formellt är tillämplig men som inte på ett balanserat och genomtänkt sätt tar hänsyn till samtliga inblandades intressen." Man "måste hålla i minnet, att hovrätten därvid agerar i syftet att skapa rätt." Det inryms också "ett moment av politiskt ställningstagande." Hovrätten har alltså fattat politiska beslut och försökt skapa rätt, dvs styra andra domstolar. Följden blir, att ingen i förväg kan bedöma utgången av en domstolsprövning eller förutse konsekvenserna av denna. Nordmalingsdomen förefaller utgöra ett hot mot rättssäkerheten, om den vinner laga kraft.