Denna artikel analyserar Jessica Schiefauers spekulativa roman Bärarna (2020) och diskuterar konsekvenserna av att bygga ett samhälle utifrån smittoprevention. Romanen skildrar en framtid där en rabiesliknande sjuk-dom hotat att utplåna mänskligheten. I denna dystopi har män, som spri-dare av smittan, och kvinnor separerats för att förhindra återkomsten av sjukdomen. Artikeln undersöker hur romanen belyser de problem och faror som uppstår när smittoprevention blir ett centralt samhällsideal. Den disku-terar hur Schiefauer genom spekulativ fiktion skapar ett tankeexperiment där prevention dras till sin spets, vilket resulterar i ett samhälle präglat av både utopisk omsorg om hälsa och miljö och en dystopisk avhumanisering av smittbärare. Artikeln visar hur romanen varnar för riskerna med att bygga samhällen på rädsla och uteslutning, samt betonar vikten av att kritiskt gran-ska smittopreventionens roll i samhällsbygget.

This article analyses Jessica Schiefauer’s speculative novel Bärarna (2020), and examines the consequences of building a society based on disease pre-vention. The novel depicts a future where a rabies-like disease has nearly wiped out humanity. In this dystopia, men, as carriers of the disease, are separated from women to prevent the resurgence of the illness. The article investigates how the novel illuminates the dangers of making disease pre-vention a central societal ideal. It discusses how Schiefauer, through spe-culative fiction, creates a thought experiment in which prevention is taken to its extreme, resulting in a society characterised by both utopian care and dystopian dehumanising. The article shows how the novel cautions against societies built on fear and exclusion, while stressing the need to critically as-sess the role of disease prevention.