Införandet av ett dualt beskattningssystem i samband med skattereformen 1990/91 innebar större skillnader i beskattningen mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster. Detta var något som kunde skapa incitament till att omvandla högre beskattade arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster. Det hade under en tid varit möjligt att med mer fördelaktiga villkor föra över tillgångar från fåmansföretag till deras delägare. Fåmansföretagsreglerna infördes med syftet att motverka sådan inkomstomvandling.  Det ansågs dock nödvändigt att införa undantagsregler då det ansågs kunna finnas situationer där det inte föreligger en sådan risk för inkomstomvandling och tillämpning av fåmansföretagsreglerna skulle i sådana situationer resultera i ett för högt skatteuttag. 

Utomståenderegeln är en undantagsregel som infördes mot bakgrunden att det finns sådana situationer där kapitalvinster eller utdelningar uppenbart inte består av sparade arbetsinkomster. Utomståenderegeln återfinns idag i 57 kap. 5 § IL och tar sikte på sådana situationer där risken för inkomstomvandling är begränsad på grund av att det finns utomstående personer som äger andelar i företaget. Hur stor andel av företaget som de utomstående personerna ska äga framgår inte direkt i lagtexten. 

Det har genom förarbeten och rättspraxis tydliggjorts att ett sådant utomstående ägande ska uppgå till minst 30 procent samtidigt som de utomstående ägarna ska ha rätt till motsvarande utdelning. För att utomståenderegeln ska kunna tillämpas åligger det den skattskyldige att visa att de utomstående ägarna ägt en tillräckligt stor andel av företaget samt att den skattskyldige genom utdelning eller kapitalvinst inte kan tillgodogöra sig en större nettobehållning jämfört ett motsvarande uttag av lön. Det krävs även att det utomstående ägandet har bestått under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för att utomståenderegeln ska kunna tillämpas.

Fåmansföretagsreglerna har under en lång tid varit omdiskuterade och det har vid flertalet tillfällen riktats kritik mot att reglerna är för komplicerade. Samtidigt har man betonat vikten av att det finns möjligheter för fåmansföretag att växa och tillgodose sina kapitalbehov. Detta gör att fåmansföretagsreglerna ska fylla två olika syften, något som bidragit till ytterligare komplexitet. När det kommer till möjligheterna för fåmansföretag att ta in externa investerare är tillämpningen av utomståenderegeln särskilt aktuell. Rättspraxis från de senaste åren har resulterat i en diskussion kring om utomståenderegeln fortfarande anses fylla sitt syfte som undantagsregel och hur tillämpningen av bestämmelsen påverkar möjligheterna för fåmansföretag att ta in externa investerare.