Barnspecifika asylskäl avser sådan asylgrundande behandling som specifikt drabbar barn. Det kan exempelvis röra sig om rekrytering av barnsoldater, barnarbete, barnäktenskap eller barnhandel. En utlänning kan beviljas flyktingstatus om den känner välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön,sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Detta regleras i 4 kap. 1 § utlänningslagen. Regleringen medför att det krävs ett orsakssamband mellan förföljelsen och någon av skyddsgrunderna, annars uppfylls inte kravet för at beviljas flyktingstatus. Barnspecifika asylskäl kan visserligen utgöra sådana förföljelseformer som avses i utlänningslagen, men om de inte kan kopplas till någon av skyddsgrunderna så kan ett barn inte beviljas uppehållstillstånd som flykting.

I arbetet utreds vad som utgör barnspecifika förföljelseformer samt om bestämmelserna i utlänningslagen är utformade så att de reglerar ett tillfredsställande skydd mot dessa. Detta görs dels genom en kartläggning av barnspecifika förföljelseformer, dels en kartläggning av hur rådande lagstiftning är reglerad. Praxis presenteras sedan huvudsakligen från Migrationsdomstolen för att undersöka hur domstolen bedömt i fall där barn riskerat att utsättas för barnspecifika förföljelseformer.

Undersökningen visar på att det kan föreligga en del brister i lagstiftningen som medför att barn inte får deras skyddsbehov tillgodosedda i tillräcklig utsträckning. Detta beror bland annat på att den förföljelse som barn utsätts för sällan kan kopplas till någon av skyddsgrunderna. Barn kan anses utgöra en viss samhällsgrupp, men detta speglas sällan i praxis. Det upptäcks även föreligga en gränsdragningsproblematik mellan skyddsbestämmelserna i utlänningslagen som visar på en oklarhet kring vad som utgör förföljelse. Detta kan leda till att barn kan beviljas uppehållstillstånd på fel grund, vilket i sin tur kan leda till olika förutsättningar och möjligheter för barnet.

Efter en analys av samtliga aspekter i utredningen, fastställs det att lagen kräver närmare precisering för att barn med skyddsbehov ska erhålla skydd på rätt grund. Den rådande lagregleringen innebär inte bara ett bristfälligt skydd för den mest sårbara gruppen bland oss människor, utan den väcker även en fråga kring rättssäkerheten i den svenska lagstiftningen.